Ja, alltså jag blir ju så själaglad. En nyfiken pedagog i Finland var med på min workshop i Sibbo för några veckor sedan. Och hon tog metodiken med sig in i sitt högstadieklassrum. Läs hennes berättelse här:
Bloggen
Workshop i Finland
Jag inledde höstens författar- och workshopturné med att åka till Finland, närmare bestämt till Sibbo kommun strax öster om Helsingfors.
Vackert där:
Det var lärarna från ett antal skolor som samlades på Nickby bibliotek för en heldags fortbildning lördagen den 7 september. Huvuddelen av dagen ägnade jag åt att föreläsa och workshoppa runt metodiken som jag kallar Berättarverkstad – om hur man skapar sagor och berättelser muntligt tillsammans med en grupp barn. Det var både teori och praktik och glada skratt:
Och när vi gick och åt lunch så upptäckte jag att i Nickby – där har de rondellkaniner:
Det var en lärorik resa också för mig. Av någon anledning kom vi in på spöken och gastar mellan varven, och jag blev väldigt glad när jag upptäckte att jag INTE var den enda gästen på det fina, lantligt benägna Bed & Brekfast-hotellet där jag övernattade.
Djur jag mött
Ja, inte är jag någon flitig bloggare just nu inte. Inte här på min egen blogg i alla fall.
Men förra veckan (22-26 april) bloggade jag på Rabén & Sjögrenbloggen. Och den här veckan (29/4 – 4/5) bloggar jag på BarnBoksNätets blogg.
Här tänker jag bara lägga upp lite bilder på temat: Djur jag mött. Håll till godo.
1. Varg. Jag mötte den nästan. Den gick förbi utanför på gatan. Det är sant. Grannen såg den. Själv satt jag och tittade på På spåret …
2. Koltrast. Jag gav honom äpple. Det gillade han.
3. Ripor? Mård? Habitat: Emmaboda. Jag tycker jag stöter på uppstoppade djur vart jag går numera …
4. Ren. Vad var det jag sa? Uppstoppad. Den här står på Umeå flygplats och tittar på bagagebandet, timme efter timme, dag efter dag. Vilket öde.
5. Val. Närmare bestämt pilotval. Okej, det här är vad vi i min ursprungsfamilj brukar kalla ”ett björnfoto”. Ni vet när man går i spinn på t.ex. Skansen och plåtar tjugofem bilder på björnarna och så kommer man hem och det ser bara ut som … ja, bruna pälshögar. Men de här valarna alltså … de var på riktigt och i frihet och de låg där i vattenytan och blåste luft. Snarkade de?
6. XXX Nej, det här ha jag inte mött i verkligheten. Bara i fantasin. Men det var läskigt nog. I en bokhandel nära dig sedan tio dagar tilbaka.
En vecka i Norrbotten
Jomenvisst! Luleå, närmare bestämt. Och zoomar vi in ännu mer hamnar vi på Ormbergsskolan, en kvart från city, ett stenkast från friluftsområdet Ormberget.
Här jobbar en massa entusiastiska pedagoger och sisådär 250 – 300 elever. Jag fick således en omväxlande och rolig vecka med berättarverkstäder med åk 1-3, skrivarverkstäder med åk 4-6 och en eftermiddags workshop med pedagogerna.
Här kommer en bildkavalkad:
Blå gryning. Ormbergsskolan.
Första dagen i matsalen: Palt. Västerbottning som jag är blev jag själaglad!
Work in progress 1: Ung illustratör arbetar med oljepastellkritor, vattenfärg och passion.
Work in progress 2: Ung illustratör jobbar med spännande perspektiv. Lägg märke till de stora ögonen som kikar ner genom gallerbrunnens lock.
Pedagogerna lever sig in i studierna av berättarverkstadens metodik. (Jag tror det handlar om drakar som vrålar?)
Berättarverkstads-metodiken går ut på att ledaren ställer en speciell typ av frågor och eleverna bestämmer innehållet, samt att allt flätas samman till en berättelse med både färg och djup. Undrar vem som bor i huset där mossan växer tjock på trappan? Ung illustratör visar upp sitt arbete.
Och … ja, om du var ett träd som hela ditt liv stått fastvuxet men plötsligt kom loss med rötterna tack vare en blixt som slog ner – vad skulle du göra då? Lätt – gå och bada så klart!
I en korridor stod det här skåpet. En passande illustration till det faktum att jag satt och korrekturläste manus till nästa bok på kvällarna. Inte så att jag kände mig som ett inlåst, uppstoppat djur. (Även om en lång hotellkväll med palt i magen kan ge lite den känslan …) Nej, men i ”Barnkolonin”, en skräckhistoria för ca 12-15 år som kommer i april så figurerar ett sådant här skåp. Fast med delvis andra djur i. He-he …
Ja. Vad mer? Jag åkte skidor på Ormberget en eftermiddag. Inga bildbevis, ni får tro mig på mitt ord. Jag åt årets första semla. Jag såg en fiol tillverkad av is. Jag passade på att rösta om var kommunens nyinköpta konst skulle placeras – det fanns inget som sa att man måste vara kommuninvånare. Så då avslutar vi bildkavalkaden så här:
Skäms på mig som inte antecknade konstnärens namn. (Den som vet – berätta, snälla!) Jag tycker i alla fall att den ska hänga där kommunpolitikerna ser den, så att de kommer ihåg vilka som är Luleås framtid. Så det så.
Skuggan i väggen till Tyskland
Fick ett roligt samtal från Lillevi Cederin på Rabén Agency; ”Skuggan i väggen” ska komma ut i Tyskland.
Jättekul!
Undrar vad den ska heta då? Jag konsulterade min goda vän Google Translate som föreslog ”Schatten an der Wand”
Specialskrivet julrim
Varsågod. Här kommer färdigrimmad julvers till den som tänker ge bort ”Skuggan i väggen” i julklapp.
Den som vill ha ett signerat ex kan komma till Göteborgs bästa-bästa barn- och ungdomsbokhandel Bokskåpet nu på lördag, den 22/12 ca kl 11.00, hörnet Värmlandsgatan/Tredje Långgatan. Där finns inte bara bästa och bredaste utbudet för barn och ungdomar, utan också de kunnigaste och mest passionerade bokhandlarna!
Och nu rimmet:
Ett spöke smyger runt i huset
och lyssnar, viskar, tänder ljuset.
Välkommen in bland bladen här,
ta reda på vem skuggan är!
Svep in dig i en filt och ta en pepparkaka.
Ett äventyr i sommartid kan säkert smaka
när vintermörkret sänker sig, när snöflingorna falla.
God Jul till en som gillar kårar som är kalla!
Mer Munkedal
Idag har jag ägnat nästan halva arbetstiden åt att skotta snö. En följd av att ha arbetsrum hemma kan man väl säga.
Men istället för drivsnö lägger jag in ett par bilder av ett par unga illustratörer från Munkedal, där jag var på författarbesök för ett par veckor sedan.
Ur sagan om Den sista vargen.
Kapitlets cliff hanger: Jägarna kommer!
Och för den som nu blir orolig för vargens skull: Hys icke fruktan, ty vargen är både smartare och snabbare än jägarna. Dessutom visar det sig att även om han faktiskt är den sista vargen i Sverige så finns det en vargflicka i Norge: Så det så!
Workshopdag i Skellefteå
Förra veckan var jag i Skellefteå. Bara ett dygn, men i alla fall. Jag hann träffa dryga 40-talet biblioteksanställda för en dag av föreläsningar med flera workhop-inslag. Det hann bli mörkt innan jag satte foten utanför konferenslokalen, granne med bibblan.
Under förmiddagspasset visade jag konkret hur man kan jobba med det jag kallar för Berättarverkstad – att skapa berättelser tillsammans med barn.
Efter lunch var det mer fokus på hur man kan locka unga till skrivande, hjälpa dem hitta sina inre bilder och ja, varför inte – göra 10-åringar medvetna om litterär gestaltning. För det kan man.
Och de var visst nöjda, eller som vissa visst säger i Västerbotten – ”He va’ int’ odumt!”
Här är några citat från utvärderingen:
”Konkret och engagerande.”
”Bra växling mellan föreläsning och workshop”
”Roliga övningar och inspirerande”
Jo men, man tackar! Jag tyckte också det var roligt.
Om att hänga med Sean Banan …
I veckan har jag träffat en massa tredjeklassare i Munkedals kommun. Vi har pratat böcker och hittat på historier. Här kommer att par bilder:
”Där är min bild!”
Från en spökhistoria. Lägg märke till de gråtande väggarna!
Ett gäng elever ville ha autografer. Jag skrev och skrev. En elev tittade förtjust på den färdiga autograflappen och meddelade:
”Den här ska jag hänga på min vägg. Jag har massor av autografer där. Jag har Sean Banan!”
Så nu vet ni: Jag hänger med Sean Banan.
Lördag med nytryckta ex!
Jag var med på en spännande presentationsdag i Göteborg igår, fredag. Tack, ni intresserade publiken som lyssnade, ställde frågor och var med och kaffeminglade efteråt.
Fick frågan av ett par lärare från Backa som var där när de skulle kunna köpa ”Skuggan i väggen” igen. Den har varit slutsåld ett tag.
Men NU – nu finns det rykande färska exemplar att beställa från internetbokhandlarna. Kollade precis.
En hundring för flera timmars spännande läsning eller högläsning, någon?
PS! I första tryckningen hade det smugit sig in ett helt mystiskt S på sidan 194. Ett spökande S som varken jag eller någon annan skrivit dit. Nu har vi tagit bort det. Tror jag …
Köp den hos Bokus
eller Adlbris
eller Bokia
Eller spring till bibblan och skaffa ett låneex. Kryp sedan ner under en filt med lördagsgodiset inom räckhåll.
Trevlig lördag!
Spöke i Karlskoga?
Åh, jag har det riktigt roligt i Karlskoga. Igår kväll fick jag smita in på en repetition av Hemsöborna som har premiär 17 november. Här en bild från teatern där man anar affischen genom glasblänket.
Men vad är det för ett spöke som står på en pall inne i foajén?
Och vinterns första snö, för min del, fick jag se i Granbergsdal en bit ute på landet. Titta! Det är inte mycket, men det ÄR snö:
Inte långt från Granbergsdalskolan låg den här hyttan. Inet undra på att eleverna i 5-6:an var begivna på spökhistorier …
Ja, och inne i centrala Karlskoga har jag sett självaste Alfred Nobel. Det är sant. Han satt på turistbyrån och drack kaffe. En trappa ovanför turistbyrån ligger bibblan. Där ska jag hålla skrivarkväll i eftermiddag.
I trapphuset utanför bibblan hänger ”Krickes klocka” – se länk här. Handmålade siffror, snirklig utsmyckning. Den kunde lätt ge upphov till en spännande berättelse. Tänk om det är något magiskt med den klockan, liksom. Den ser magisk ut.
Här en bild på Sylwia från Biblioteket och Eva från Kulturskolan. Tack för trevligt sällskap!!
En dansk skugga
Vad glad jag blir: ”Skuggan i väggen” ska ges ut i Danmark!
Det firar jag med en bakelse. Jag struntar i Gustav Adolf och väljer:
Läskiga lästips
På Rabén & Sjögrens blogg finns det läskiga lästips den här veckan. Klicka dit och kolla!
Ett av mina tips är förstås klassikern Frankenstein av Mary Shelley.
Sommaren 1816, då hon var 19 år, tillbringade hon sommaren med sin man , poeten Percy Shelley, och ytterligare några vänner i Schweiz, vid Genevesjön. En regnig dag kom de överens om att hitta på varsin spökhistoria. Mary tog uppgiften på allvar, men hade svårt att hitta någon bra idé. Men en natt hade hon en dröm, och tyckte sig se en man stå och titta med fasa på sin egen skapelse. När hon vaknade den dagen visste hon att hon hade hittat sin berättelse. Det blev Frankenstein: eller den moderne Prometeus.
Den kom ut första gången 1818 och betraktas ibland som den första science fictionromanen.
Läs den! Jag tycker att den mest minnesvärda delen är när monstret själv får berätta sin version …
Vem är Effen?
Ur ”Vitas hemlighet” (Rabén & Sjögren 2010)
Vita Olsson har fått en ny vän, Simon. Han och hans pappa gömmer sig av rädsla för att bli utvisade.
(Bild: Maria Nilsson Thore)
Utdrag:
”När mamma nattar Vita frågar hon mamma:
– Vem är Effen?
– Vem?
Mamma ser ut som ett frågetecken.
– Som du sa till Kristina. Han som bestämmer om barnens rättigheter.
Ett snabbt leende far över mammas ansikte.
– Jaha! Det är ingen person, förklarar hon. Det är två bokstäver. FN. F för Förenta som betyder tillsammans, och N för Nationerna, som betyder alla länder. Så FN är där alla länder tillsammans bestämmer vad man får och inte får göra.
– Bestämmer de om Simon får stanna? undrar Vita.
– Nej, men de har kommit överens om vad barnen har för rättigheter. Kristina kan det där. Hon jobbar med sånt, förklarar mamma. Kristina tror att det ska ordna sig för Simon och hans pappa. Men nu måste du försöka sova.
Mamma släcker och sitter kvar en stund och pillrar Vita i håret.”
Vill man veta hur det går kan man gå till bibblan och låna boken. Mer info finns här på hemsidan, under fliken Böcker.
Och Barnkonventionen kan man läsa om till exempel hos Unicef.
För övrigt anser jag att Barnkonventionen ska införlivas i svensk lag.
Hoppas alla får en fin 24 oktober!
Hej Värnamo!
Förra veckan var jag två dagar i Värnamo. Mest var jag förstås i Bredaryd och i Forsheda. Men en kvällsomgång på biblioteket i Värnamo med bokslukarklubben stod också på programmet.
I Forsheda träffade jag åk 3 – 6. Hos treorna, om jag minns rätt, hamnade vi plötsligt i ett tillstånd av flow där vi började snickra på klassens egen mysterieberättelse. När jag passerade deras klassrum lite senare under dagen drog de in mig och ville visa hur de hade fortsatt. Titta här:
Mysteriet på Bananhöjdsskolan & några andra spännande alster.
Oktoberdag i Vårgårda
Jahapp. Så var det oktober då. Efter en intensiv bokmässehelg blev det måndag och då åkte jag till Vårgårda.
Först träffade jag fyrorna på Kesbergsskolan:
Sedan gick jag genom parken till Vårbergsskolan:
Vardagsberättelser var det vi jobbade med, där spänningen ligger i förväntningar eller i att luras – en nog så bra förutsättning för att spetsa öronen!
Som avslutning tog jag chansen att läsa lite ur ”Skuggan i väggen”. När en bok är ny så är det en alldeles speciellt roligt att läsa högt ur den.
Innan jag körde hem i regnet fick jag äta kycklingpytt på Vårbergsskolan. Tack för trevligt lunchsällskap, ni fyror som jag satt med. Ni vet vilka ni är 😉
En verklig höjdpunkt!
Bloggandet har legat nere i flera månader. Men nu prövar jag att sätta igång igen. Först bara med en bild av sommarens verkliga höjdpunkt: Bergsmassivet ligger i nordöstra Italien och heter Sasso Lungo/Sasso Piatto. Det tog två dagar att vandra runt.
En uppelvelse värd en massa superlativer! Svettig blev man också.
Och nu när jag är igång igen, så lovar jag att återkomma med andra höjdpunkter.
PS! Den som känner igen ”il rifugio” på bilden ombeds kommentera. Man får inget pris om man vet, men äran … äran!
Måne i Skåne
Tillbringar en vecka i Staffanstorp.
I alla fall dagarna. Då träffar jag 2:or och 3:or och samtalar om bokfigurer, provar att skapa gemensamma berättelser och bilder i huvudet, smakar på påhittade jordgubbar och lyssnar på påhittade syrsor i fuktiga sommargräs. Sånt är både kul och mysigt att göra i dessa unga staffanstorpingars sällskap.
Kvällarna emellan tillbringar jag i Lund. Igår lyste fullmånen som i en spökfilm!
Här kommer ett par bilder på hemlighetsfulla läsare och sedan på några lärare som jag workshoppade med i eftermiddags. Först ser de ganska allvarliga ut, men efter bara ett par minuter börjar de leva sig in i workshop-uppgiften med glatt humör.
På vinterväg
Som kontrast till det novembergrå och blöta blev det så vitt till slut. Knarrande och bländande vitt. På vägen hem från Vårgårda i tisdags var det så här fint:
Jag har startat upp skrivar- och berättarverkstad på två grannskolor i Vårgårda, så jag ska få köra samma väg två gånger till under februari och mars.
En kille med fin t-shirt fångade jag på bild:
Olika intressen samsas fint: Kajsa och hårdrockarna Kiss.
Januaridimma
Januaridimma
Sitter och skriver. Reser mig med jämna och ojämna mellanrum och går ett varv i lägenheten. Ute är det så dimmigt att man kunde måla världen med svart tusch och vatten. I berättelsen jag håller på med är det fortfarande december och snöslask. Jag är tacksam över januaridimman som gör det mörkt och dystert på rätt sätt. Lättare att tänka pre-jul.
I köket har jag ställt de obligatoriska januaritulpanerna. Men i vardagsrummet tronar fortfarande julgranen. Den barrar knappt.
God julbulle!
En liten tomte önskar God jul!!
Det är varmt och gott bland bullarna,
bland gula saffranskullarna!
Sagolika dagar i Lysekil
Terminens skoljobb avslutade jag med sex heldagar i Lysekil kommun, där jag träffade ettor och treor och en och annan liten tvåa som slank med. Vi körde Berättarverkstäder i lite olika format. Gemensamt för alla pass var att eleverna och jag tillsammans skapade en saga eller spännande berättelse. De flesta gångerna skrev jag ner den medan de illustrerade. Några gånger nöjde vi oss med minnesanteckningar så att eleverna själva skulle få skriva ner berättelsen eller sin favoritbit av den.
Först i bildkavalkaden vinkar Brastads nya Bibbla-gubbe. Sedan några unga illustratörers verk.
Välkommen till biblioteket!
”Han hade ljust hår och eftersom han var ett troll hade han svans.”
Vem är det som gömmer sigunder sängen?
”Pojken blev så rädd att han kröp in under sängen. Sedan såg han ett par röda skor som klev in i rummet.”
Se på de flygande syskonen (till höger) med sammanflätade fingrar.
Varje saga är ett äventyr. Varje äventyr är nytt.
Magiska skridskor på Ljungbyskolan
Det har varit några intensiva veckor. Bloggen har fått vila medan jag har träffat elever och lärare och upplevt en massa magiska berättelser. Här kommer den första av några försenade rapporter.
På Ljungbyskolan i Falkenberg kommun hade jag ett sådär lite extra roligt och varierande uppdrag:
Med 3:or – 5:or körde jag mini-deckarverkstäder, med 1:or och 2:or berättarverkstäder och med lärarna en eftermiddags-workshop.
Här en fin bild från sagan som en av klasserna hittade på. Den visade sig handla om en pojke som upptäckte att han skridskor var magiska. Man kunde flyga med dem, och spela luft-hockey!
Pojken tar på sig skridskorna. Snart kommer han att upptäcka att de är magiska!
På skolans egen hemsida finns det massor av bilder. Kolla här!
Route 26
Hej pappa!
Idag är det fars dag och då kom jag att tänka på en händelse ur verkliga livet. Och just den här storyn är ju värd att berätta, eller hur pappa?
När jag hade skrivit det som blev min debutbok, ”Kajsa & fågeltjuvarna”, fick jag för första gången jobba igenom manuset med hjälp av en klok redaktör. Jag lärde mig en hel del på det, men på en punkt var vi inte riktigt överens. Det finns en scen i boken där Kajsas pappa håller på att måla huset. Väldigt nöjd med sig själv klättrar han ner för stegen … utan att se sig för, och då går det så här:
(Bild: Jens Ahlbom)
Det var någon på förlaget som tyckte det var lite överdrivet, eller om hon sa osannolikt, och kanske lite för Farbror-Melker-aktigt. Men jag ville ha med händelsen och fick som jag ville.
Ett par år senare skulle du, pappa, i verkliga livet, måla om fasaden på huset i Tavelsjö. Det hör till saken att du har ovanligt stora fötter också, så stora att du behöver köpa skor i specialbutiker. Där stod du och målade med Falu rödfärg i dina nya, vita, specialinköpta träningsskor. Och vad hände när du klättrade ner från stegen? Den som inte vet får gissa. Och man får bara en gissning. He-he!
Jag vet inte om det stämmer att verkligheten överträffar dikten, men det händer tydligen att verkligheten är precis lika osannolik och Farbror-Melker-aktig som dikten.
Kram på Fars Dag!
Grönt på Skolforum
För en vecka sedan var jag på Skolforum i Stockholm och höll ett 1,5-timmes-seminarium om att leda berättarverkstäder. Bilden här blev väldigt liten, men man ser i alla fall att min tröja matchar dekorationen i seminariesalen. Bara en sån sak!
Grönt är skönt.
Bokfigurer får liv i Forshaga
Buuu!
Var på skolbesök en heldag i värmländska Forshaga. I ett klassrum hade de tagit Halloweens skräcktematik på mycket bokstavligt allvar. Det var nästan så jag började undra om det var Fredde, Zacki och Mimmi som stod där framför mig. Eller vad tror ni??
I Forshaga …
På omslaget …
Forshaga hade förresten haft en hel vecka med författarbesök för alla kommunens skolklasser. Jag hann träffa Niklas Krog och Mårten Sandén. Titti Knutsson hade varit där också, och veckan efter lovet ska Dan Höjer dyka upp.
Om han törs …
Stjärnsmäll i Jönköping
Efter några skrivarveckor på hemmaplan bär det ut på vägarna igen. Mest järnvägarna. Ibland känner jag mig som en reklambild för stora tågbolaget där jag sitter och drömmer till den passerande utsikten. Så vacker den är i år – höstutsikten!
I veckan har jag varit i Ljungby på alldeles, alldeles nybyggda Kungshögsskolan. Vacker byggnad, härliga klasser! Jag fick 110 minuter på mig i båda klasserna så vi hann både utforska deckargenrens grundkrav, skapa karaktärer, dra igång ett mysterium och dessutom göra en snabb skrivövning.
Från Ljungby gick resan vidare till Jönköping. Där gick jag på Friskis & Svettis – visst är jag duktig! (Det blir så sällan att jag vill passa på att skryta när jag lyckas med föresatserna.) Passet hette box. Det innebär boxning, två & två. Man turas om med handskar och ”mitsar” – ett slags kuddar man håller och som ens partner ska slå mot. Jag fick en boxningspartner som var hälften så gammal och dubbelt så stark. Hjälp vilka högerkrokar hon lassade in. Författararmar är inte sådär överdrivet muskulösa kan man konstatera. I alla fall inte mina. Ett tag var det nära att rubriken på det här inlägget hade blivit ”Knockad i Jönköping” – men nej, jag stod pall hela ronden ut … menar passet. Yes!
Sedan sov jag så gott. Som knockad.
På onsdagen var det heldag i Ölmstad. Träffade 2:or – 6:or och avslutade med en workshop för lärarna. Några av dem såg så här glada ut:
Hur lång är en långtradare egentligen?
Och jag var också glad när jag åkte hem på kvällen. Man blir det av att träffa engagerade lärare och påhittiga elever.
Men på hemresan var det ingen utsikt längre, bara mörker och regndis.
Imorgon blir det Forshaga, norr om Karlstad.
Barn målar Tranströmer
Vilken härlig dag. På GP:s förstasida står med stora bokstäver:
Två sanningar
närmar sig varann.
En kommer inifrån,
en kommer utifrån
och där de möts har man en
chans att få se sig själv.
Ja, en dikt på morgontidningen framsida! Kongenialiskt tranströmerskt om ni frågar mig.
(ur ”Mörkerseende” 1970)
Och så här kan det se ut om man läser något av Tranströmer och ber ett barn måla till:
Trädet och skyn
Det går ett träd omkring i regnet,
skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet
som en koltrast i en fruktträdgård.
Då regnet upphör stannar trädet.
Det skymtar rakt, stilla i klara nätter
i väntan liksom vi på ögonblicket
då snöflingorna slår ut i rymden.
Tomas Tranströmer, ur ”Den halvfärdiga himlen” 1962
Håller tummarna …
Och idag håller jag tummarna för …
Punkt för punkt …
Bokmässan är slut. Intrycken består:
Cornelia Funkes ord om hur ingenting kan vara ”bara” fantasi. Vi tillbringar ju en stor del av vår tid i vår fantasi (minnen, önskedrömmar).
Sedan finns det de som klagar över litteratur som ”bara” är verklighetsflykt. Men vilka är det som envist motsäger sig flykt? Jo, fångvaktarna.
* Att läsa: ”Bläckhjärta” av Cornelia Funke
”Boken som murbräcka” – ett samtal mellan Ulf Stark, Anna Höglund och KG Hammar – ett av ganska få seminarier som verkligen lyfte till att handla om litteraturens nödvändighet och kraft. Och blir jag tårögd när någon läser högt, som gjordes i slutet på det seminariet, då har det lindats trådar runt hjärtat.
* Att läsa: Pojken, flickan, muren av Ulf Stark och Anna Höglund
Majgull Axelsson liknade en mor (oavsett biologisk relation till barnet, eller, för den delen, kön) vid en ek, ett kraftigt träd att luta sig mot, som står där fast och jämt. Men det kan också storma. Det kan hända att eken faller över en.
* Att läsa: Moderspassion av Majgull Axelsson
Och så här trevligt såg det ut i En bok för allas monter:
Vem har tur?
Besökte Lundenskolan i Skövde i fredags. Kul för mig för oj, vad de hade läst i förväg, och så många frågor och kommentarer.
Och det här måste jag berätta om: Lundenskolans boklotteri!
De har som tradition att lotta ut en bok per klass, skriven av den författare som är på besök. En finfin idé, tycker jag. Det märktes hur eleverna höll tummarna när lotten drogs.
Och jag fick äran att dra 🙂
Bokkärlek ska främjas!
Glad vinnare och glad författare
Signering på gång
Jag hade också tur, för det var ju fredag och då kan man få kaka i personalrummet. Mums, och tack Lundenskolan!
Fågeltjuvar för alla?
Nu finns den i pocket! Det är jag så glad för. Min debutbok ”Fågeltjuvarna” har i dagarna kommit ut på En bok för alla.
Pocketmjuk att hålla i och med nyskrivet extramaterial (som det heter nu för tiden). Och med alla Jens Ahlboms fina bilder i behåll.
Så nu – alla som frågat mig hur man ska få tag i ”Fågeltjuvarna”: Nu är det inte så svårt längre. Och fågeltjuvar gäller det ju att få tag i. Eller hur?!
På Bok & Bibliotek finns En bok för alla i monter G 01:21. Där finns nygamla ”Fågeltjuvarna” att inhandla för den som har vägarna förbi.
Och BTJ Förlag finns i monter C 05:02. Där kan man köpa min andra bok, den som är helt färsk:
”Berättarverkstad med barn – en handbok.”
Mer om den under Aktuellt!
Sommarprassel
Är sommaren serietidningens tid? Här har jag samlat några barn och bett dem förse sig med sommarprassel. Det blev KP, Fantomen och Bamse. det blev Lena Sjöbergs fina ”Tänk om …”, det blev klassikern ”Heidi”, och naturligtvis, nu i år när filmserien fullbordas: Harry Potter.
På bakluckeloppisen fyndade vi just Fantomen, bläddrade förtjusta i buntar med tidningar från 80- och 90-talen, valde ut en hög vi inte hade.
Försäljaren: Är ni samlare?
Det givna svaret: Ja.
När Fantomen rör sig står blixten stilla. Så är det bara!
Knack, knack!
De här dörrarna har jag ett väldigt personligt förhållande till.
Bara jag ser dem kan jag känna lukten där innanför. Jag kan uppleva tyngden av klinkan i handen. Jag ser för mitt inre hur dammkornen flyger i solstrimman som bildas när man slår upp dörren en solig sommardag. Det är mest 70-tal i de där minnena.
Den här veckan funderar jag på BarnBoksNätets blogg om kopplingen mellan barndomsminnen och skrivande. Läs mer på BBN-bloggen.
Det susar i vassen
Promenerade genom en vassrugge. Det var vackert. Och lät vackert också. Sedan drömde jag på natten.
Drömde om vass, och om ljud.
Viss vass viskar i vinden,
susar med vassa blad
v är vass
s är sus
som prasslar i öronbad
Varför är vatten blått?
För att det är vackert …
Sommar på bloggen. Sommar i fötterna. Simmar i sommar. Sommarfot. Och sommarfoto.
Blomma och bi
Visset
Så här tycker jag om Lena Adelsohn Liljeroths ”erbjudande”: 1 öre mer per bibliotekslån.
Dessutom säger hon i pressmeddelandet att hon vill ha ett bidragssystem. (Läs i DN, och här i LO-tidningen). Hallå! Jag vill inte ha bidrag för att mina böcker lånas ut på bibliotek. Jag vill ha ersättning. Jag tycker att det jag gör är ett arbete. Vad är det här för kulturpolitik?
PS! Det är blomman i vasen som är vissen. De som växer fritt i trädgården blommar vackert!
Illustratörer modell y
Snart är det sommarlov. Hurra, hurra! Och några snälla lärare passar på att dela med sig av elevarbeten till mig. De senaste dagarna har jag fått två tjocka kuvert på posten. Det ena kom från en 4:a i Kristianstad kommun som läst ”Misstänkt ljus” och skrivit & illustrerat egna fortsättningar på temat: vad hände ett år senare?
Tre sommarkompisar. Illustratör: Anna, 11 år
Det andra kom från en 1:a på Buråsskolan här i Göteborg som jag besökte tidigare i våras. Där hade många av eleverna låtit sig inspireras av Maria Nilsson Thores omslagsbild till Vitas hemlighet.
Illustratör: Filip
Tack snälla elever och lärare. Jag blir så glad av sådan här post!
En härlig hög berättelser …
…och en massa maffiga bilder!
Vart leder röda mattan?
För en vecka sedan var jag på plats på Konserthuset i Stockholm och såg Shaun Tan ta emot ALMA-priset. Det var en fin ceremoni med röda mattan, Eva Dahlgren, en kronprinsessa och mycket applåder. Vi applåderade förstås för den begåvade och mångsidige Shaun Tan och det kändes som om vi samtidigt firade barn- och ungdomslitteraturen. Allt till Astrid Lindgrens minne.
I sitt tacktal sa Shaun Tan bland annat (och ungefär … rätta mig den som minns bättre …), att ”vi som sitter här har något gemensamt: vi läser för barn, vi skriver för barn , eller – at the very least – så har vi varit barn”. Där satte han ju fingret på något lika självklart som ofta förbisett – det finns ingen avgrundsskillnad mellan barn och vuxna. Vuxna har varit barn (även om en del verkar ha glömt bort det) och barn är sådana där människor som med tiden blir vuxna.
Shaun Tans böcker är av den bästa sorten, den som talar till läsare oavsett ålder.
Röda mattan var förresten klarlila, och för den som tvekade om vägen så fanns det pilar:
Den som har läst eller sett Shaun Tans Oscarsbelönade ”The Lost Thing” kanske känner igen pilen?
Trailer till filmen finns att se här.
För mer matig läsning och länktips om Shaun Tan, ta vägen till BarnBoksNätets blogg och Caroline Röstlunds inlägg där!
Hej mamma!
Minns du när vi läste ”Karlsson på taket” högt? Vi bodde i lägenheten i Umeå. Jag var säkert 10 och kunde läsa bra själv, men du envisades med högläsning i alla fall. Nu har jag glömt vad det var för avsnitt som fick mig att skratta så att jag bokstavligen ramlade ur soffan och vred mig på golvet. Men jag minns känslan. Tack! Och puss & kram på Mors Dag!
”For you and I have a garden angel ..”
(Gammalt västerbottniskt djungelordspråk)
Rebus-rapport
Oj, det blev ett skolbesök till. Vilken tur. Så här kul var det:
Häromdagen träffade jag en klass med trevliga …
I den ena gruppen pratade vi först om …
Sedan hittade vi på en saga om ett levande …
Han hette Herr Ek och hade en kompis som var …
Men en dag blev det …
Och hur det gick ska författarna berätta för sina klasskamrater idag, fredag.
Final: Tjörn och Lidköping
Nu har jag avslutat terminens skolbesök. I torsdags körde jag till Rönnäng på Tjörn och träffade en massa trevliga 3:or, 4:or och 5:or från Rönnängs skola och Klädesholmen. Riktigt bra frågor hade de och ett vackert bibliotek höll vi till i. Och åh, alldeles vid kusten. Doften av salt hav och måsarnas skrik. Snart är västkustsommaren här!
Så i fredags steg jag upp i ottan och tog tidiga tåget till Lidköping för en heldag på Broholmskolan. Där körde jag minideckarverkstäder på ca 100 minuter i både 4:an, 5:an och 6:an. Vi diskuterade spänning, uppfann karaktärer, iscensatte ett brott och avslutade med en visualiserande skrivövning. Superintensiv och jätterolig dag på fin skola med natur- och friskvårdsprofil. Det kändes som en toppenavslutning på terminens skolbesök. Här kommer några bilder från Lidköping:
”Vilken plats tänkte du på?”
”Jag kryper in i garderoben. Det luktar damm och mammas parfym.”
”Jag lägger mig på grenen. Vinden brusar. Jag ser en traktor borta på ängen.”
(OBS! Citaten är tagna ur minnet och hör egentligen inte ihop med eleverna på bilderna.)
Poesi på en tråd
Åh, jag var på ett bra seminarium igår. Salongen i Lagerhuset (Pustervik, Göteborg) bjöd på samtal mellan författarna Gro Dahle och Stina Wirsén under titeln ”Barnbokens gränser och möjligheter”. Så här glad såg Gro Dahle ut när hon visade upp både den norska och den svenska utgåvan av Sinna man/Den arge.
(Foto: Inger Granberg)
För en jättebra rapport om hela seminariet, läs Inger Granberg på BarnBoksNätets blogg.
Gro Dahle har skrivit poesi och vuxenlitteratur innan hon gick över till barnlitteratur, och att höra henne läsa ur sin egen ”Håret til Mamma” (”Mammas hår”) var att lyssna på en poesiuppläsning. Hon beskrev också sina barnböcker så: poesi upphängd på en dramaturgisk tråd.
Jag tar och citerar ett stycke ur ”Roy”, om pojken vars hund har dött, om hur sorg känns:
”Han ligger i jorden under sten och sand och gräs
och är borta borta.
Det är inte lätt att tänka sig
att Roy ligger nere i marken
under jord och små och stora stenar.
När jag lyssnar med örat hörs ingenting.
Inte ens maskar hör jag.
Inte ens tusenfotingen.
Jag saknar honom så jag får ont i armarna.
Jag saknar honom så det värker i ryggen.
Och händerna har ingenting att klappa.”
(översättning: Lotta Eklund)
Svein Nyhus bilder är poesi de också. Han har förresten en rolig och intressant blogg och alldeles härom veckan fanns där ett inlägg om en läsarreaktion på Sinna man/Den arge. Här är länken till Svein Nyhus
Vad är de vuxna rädda för som tycker att barnböcker ska vara bara soliga? Är de rädda att skrämma barnen? Eller fruktar de sina egna rädslor?
Båstads hemlighet
Vad kan den vara – Båstads hemlighet? Och nu talar jag varken om stränderna, tennisen, stekarna eller Hallandsåsen. Jag vill egentligen bara uttrycka hur otroligt trevliga dagar jag har haft när jag i veckan träffat alla Båstads femmor, och några fyror och sexor på köpet. Så engagerade lärare och elever, så genomtänkta frågor och glada skratt, så go stämning kors och tvärs över Bjärehalvön. Och tack för trevligt sällskap Malin som körde mig, visade utsikten och snackade så vi missade avtagsvägarna ibland.
Här ett par bilder:
Stort engagemang i Torekov
Och en gullig gubbe och hans get på Köpmansgatan
Dagbladet rapporterar
Så här skrev en av Sundsvallstidningarna om mitt besök i Timrå:
Gå till artikel.
Det var när jag var där i Västernorrland som värmen började bölja in. Välkommen vår .. eller … menar jag sommar?!
Påskgodis
Finns bara ett ord: Mums!
Bästa kaffedikten
Den har Tomas Tranströmer skrivit. Grattis på 80-årsdagen!
Espresso
Det svarta kaffet på uteserveringen
med stolar och bord granna som insekter.
Det är dyrbara uppfångade droppar
fyllda med samma styrka som Ja och Nej.
Det bärs fram ur dunkla kaféer
och ser in i solen utan att blinka:
I dagsljuset en punkt av välgörande svart
som snabbt flyter ut i en blek gäst.
Det liknar dropparna av svart djupsinne
som ibland fångas upp av själen,
som ger en välgörande stöt: Gå!
Inspiration att öppna ögonen
Tomas Tranströmer, ur ”Den halvfärdiga himlen”, 1962
Hjärtat öppnas i en källare
På resa i Västernorrland:
Alltså, det här är en sådan bonus med att vara ”handelsresande i berättelser”. Jag besöker sexor i Timrå under tre dagar och bor på hotell i Sundsvall.
Hotell Knaust, magnifik trappa (Carraramarmor, minsann!)
Det grymme-snygga hotellet byggdes efter storbranden 1888, stod färdigt 1891 och är berömt bl.a. för att ha varit träbaronernas nöjespalats. Trappan är makalös! Här bor jag. Inte.
Jag bor på Best Western. Vanlig stentrappa med halkskydd och från rummet utsikt över en trafikkorsning. Men jag är glad ändå. För jag hittade en fantastisk utställning – en sådan där som får en att flämta till och gapa i ordlös fascination. I källaren till en liten hantverksbutik uppenbarade sig några fantastiska skalbaggar:
Konstnär: Erik Olof Persson
De är många, de är stora, de är fantastiska. Två väggar fulla, 15-30 cm höga, monterade i träboxar, tillverkade av trä, rostigt järn, överblivna elektronikrester … Så uppenbart konstgjorda och samtidigt fantastiskt liv-lika.
Vad är det jag känner när jag ser dem?
Vet inte, men jag märker att jag associerar till egyptiska skarabéer. (Har en liten, liten sådan i en liten, liten låda hemma.) Och nu googlade jag på skarabé: De anses öppna upp hjärtat, ge mod, stärka livskraften och motverka depressioner.
Aha – det är det jag känner. Hjärtat öppnas upp!
Bonus på Brännö
Jag har vänner på Brännö i Gbg skärgård. Kära vänner. Både stora och något mindre. Och när jag har en sådan vän som kanske är 7 eller 10 eller 12 eller så, gör jag gärna ett författarbesök bara för att det är kul. Lite bonus för mig, och förhoppningsvis för eleverna också. Så hamnade jag på Brännö skola en lite småblåsig men fin dag i mars.
En liten bildkavalkad:
Unga illustratörer i arbete
En pappa på besök ville också vara med och teckna
Dags att cykla hem. På Brännö slipper cyklisterna biltrafik.
Tack för fint mottagande, goda bullar och dito lunch!
PS! I love Brännö!
En speciell vecka II
Förra veckan var det alltså Litteraturveckan i Göteborg. Så här fortsatte veckan för mig. Kort rapport och bildkavalkad:
Onsdag, Buråsskolan:
Träffade f-klass + 1:or – 3:or. De hade förberett sig mycket och hade många frågor. I f-klassen hade de t.ex. läst ”Vitas hemlighet” och ritat sina funderingar om hur en varulv kan se ut.
Grrrr …!
Apropå ett tema i boken fick jag också se några fina gluggar:
Tandtappartider – ett slags övergång från liten till lite större?
Ja, och i en av klasserna som hade läst deckare hade lärarna bland annat jobbat med karaktärerna. Så här kunde det se ut:
Fredde, Mimmi & Zacki, collage- och blandteknik
Torsdag, Kannebäcksskolan:
Träffade både yngre och äldre elever, från åk 1 t.o.m högstadiet. Pratade förstås om olika böcker och olika teman. Jag besökte förresten Kannebäcksskolan för ett par år sedan, och det var ett kärt återbesök. På Kannebäcksskolan finns bland annat klasser med döva elever så jag jobbade en stor del av dagen med teckenspråkstolkar. Så här såg det ut:
Teckenspråkstolk Malin Jansson i full action. Jag undrar vad det är jag säger?
Teckenspråkstolk Pia Anlow. Visst ser vi lite ut som om vi dansar?
I en klass med yngre elever hade de förresten jobbat fint med inlevelse efter att ha läst ”Vitas hemlighet”. Alla elever fick rita (om de ville) och skriva i jag-form utifrån Vitas perspektiv meningar som började med Jag är/Jag tycker/Varför/Man borde/Jag älskar … Det blev väldigt starka små texter:
Särskilt fäste jag mig vid: ”Man borde vara Simons storasyster” – en liten läsare som hittat en viktig kärna i boken.
Fredag, Gustaviskolan:
Glömde kameran igen. Tyvärr. Här är skolan där spårvagnarna bullrar förbi precis utanför knuten vid Grönsakstorget i centrala stan. Mysiga klasser ( f- 3). Största överraskningen: När jag berättade om min barndomsdröm om att bli astronaut så sjöng de för mig: I am an astronaut, I am an astronaut …
Och sedan var Litteraturveckan över för den här gången.
En speciell vecka I
Det är Litteraturveckan i Göteborg – ett återkommande bok- och författarevenemang för klasser i Göteborgs skolor på alla stadier. Trettiotalet författare från hela landet åker runt i skolor och på bibliotek och berättar om sitt skrivande. Jag är en av de lyckligt lottade som får träffa elever på både låg- och mellanstadiet.
Måndag, Frölunda kulturhus:
Fyror, femmor och sexor från Ängåsskolan. Jag fick en massa frågor och passade på att prata om hur man ökar spänningen i en berättelse. Glömde kameran. Åt sushi med författarkollegan Gudrun Wessnert på lunchen. Hon höll till i en annan sal och träffade andra klasser.
Tisdag, Gamla Lundenskolan:
Träffade fyror och femmor. Fick ännu fler frågor. Hittade på deckarberättelser ihop med klasserna. Tog en närmare titt på ett visst judogrepp (från ”Bakom masken”). Tack du som visade!
Hade med mig kameran. På en bild fastnade en av lärarna. På en annan nästan en hel klass:
Rebecka Sand, lärare på Gamla Lundenskolan
Glada elever, Gamla Lundenskolan
Skratt & allvar på metodverkstad
Se här några glada och engagerade pedagoger i Vårgårda:
Jag har kört en författarverkstad med eleverna i 4:an – 6:an på två skolor i Vårgårda under en tid. Igår eftermiddag hade jag glädjen att få workshoppa med deras lärare. Det handlade om hur man kan skapa berättelser ihop, muntligt, i en berättarverkstad där ledaren ställer frågor enligt en viss modell och eleverna står för innehållet. Under metodverkstaden igår blev det både skratt och allvar när vi studerade hur det kan gå till. En och annan gick verkligen in i rollen av påhittig elev:
Ser fram emot att få höra mer när de har provat i sina klasser 🙂