• Hoppa till huvudinnehåll
  • Skip to secondary navigation

Kerstin Lundberg Hahn

Författare

  • Hem
  • Om mig
    • Vem är jag?
    • Vanliga frågor
    • Priser och utmärkelser
    • Bildgalleri
  • Besök
    • För 6-9-åringar
    • För 8-12-åringar
    • För högstadiet
    • För pedagoger
  • Blogg
  • Kontakt
  • International
  • Barn/ungdom
    • Tidens väv
      • Kolvinge
      • Valablod
    • Min hemliga tvilling
    • Pojken från längesen
    • Barnkolonin
    • Lyckokakan-serien
      • Lyckokakan
      • Mandelhjärtat
    • Skuggan i väggen
    • Vitas hemlighet
    • Backlist
      • Innan helgen är över
      • Drömbärarna
      • Böckerna om Fredde, Zacki och Mimmi
        • Bakom masken
        • Svart bälte
        • Stormens ögon
      • Böckerna om Kajsa och Johan
        • Fågeltjuvarna
        • Kalla diamanter
        • Misstänkt ljus
  • Lättläst
    • Fröken Spöke
      • Lyssna på Fröken Spöke
      • Fröken Spöke på andra språk
      • Ny Fröken Spöke!
    • Typiskt Tobias
      • Tobias på andra språk
    • Nora
      • Det brinner, Nora
      • April, april, Nora
    • Skräck
      • Det som lever under oss
      • Den som vaktar gården
    • Lättläst vuxna
  • Noveller mm
    • I väntan på bussen
    • När kylan kommer
    • Det som existerar
  • Facklitt
    • Strategier för läsförståelse
  • Alla böcker
  • Books in English

Hej pappa!

Idag är det fars dag och då kom jag att tänka på en händelse ur verkliga livet. Och just den här storyn är ju värd att berätta, eller hur pappa?

När jag hade skrivit det som blev min debutbok, ”Kajsa & fågeltjuvarna”, fick jag för första gången jobba igenom manuset med hjälp av en klok redaktör. Jag lärde mig en hel del på det, men på en punkt var vi inte riktigt överens. Det finns en scen i boken där Kajsas pappa håller på att måla huset. Väldigt nöjd med sig själv klättrar han ner för stegen … utan att se sig för, och då går det så här:

(Bild: Jens Ahlbom)

Det var någon på förlaget som tyckte det var lite överdrivet, eller om hon sa osannolikt, och kanske lite för Farbror-Melker-aktigt. Men jag ville ha med händelsen och fick som jag ville.

Ett par år senare skulle du, pappa, i verkliga livet, måla om fasaden på huset i Tavelsjö. Det hör till saken att du har ovanligt stora fötter också, så stora att du behöver köpa skor i specialbutiker. Där stod du och målade med Falu rödfärg i dina nya, vita, specialinköpta träningsskor. Och vad hände när du klättrade ner från stegen? Den som inte vet får gissa. Och man får bara en gissning. He-he!

Jag vet inte om det stämmer att verkligheten överträffar dikten, men det händer tydligen att verkligheten är precis lika osannolik och Farbror-Melker-aktig som dikten.

Kram på Fars Dag!

Copyright © 2021 Kerstin Lundberg Hahn · Producerad av Webbverkstaden.com · Logga in