• Hoppa till huvudinnehåll
  • Skip to secondary navigation

Kerstin Lundberg Hahn

Författare

  • Hem
  • Om mig
    • Vem är jag?
    • Vanliga frågor
    • Priser och utmärkelser
    • Bildgalleri
  • Besök
    • För 6-9-åringar
    • För 8-12-åringar
    • För högstadiet
    • För pedagoger
  • Blogg
  • Kontakt
  • International
  • Barn/ungdom
    • Tidens väv
      • Kolvinge
      • Valablod
    • Min hemliga tvilling
    • Pojken från längesen
    • Barnkolonin
    • Lyckokakan-serien
      • Lyckokakan
      • Mandelhjärtat
    • Skuggan i väggen
    • Vitas hemlighet
    • Backlist
      • Innan helgen är över
      • Drömbärarna
      • Böckerna om Fredde, Zacki och Mimmi
        • Bakom masken
        • Svart bälte
        • Stormens ögon
      • Böckerna om Kajsa och Johan
        • Fågeltjuvarna
        • Kalla diamanter
        • Misstänkt ljus
  • Lättläst
    • Fröken Spöke
      • Lyssna på Fröken Spöke
      • Fröken Spöke på andra språk
      • Ny Fröken Spöke!
    • Typiskt Tobias
      • Tobias på andra språk
    • Nora
      • Det brinner, Nora
      • April, april, Nora
    • Skräck
      • Det som lever under oss
      • Den som vaktar gården
    • Lättläst vuxna
  • Noveller mm
    • I väntan på bussen
    • När kylan kommer
    • Det som existerar
  • Facklitt
    • Strategier för läsförståelse
  • Alla böcker
  • Books in English

skolbesök

En vecka i Norrbotten

Jomenvisst! Luleå, närmare bestämt. Och zoomar vi in ännu mer hamnar vi på Ormbergsskolan, en kvart från city, ett stenkast från friluftsområdet Ormberget.

Här jobbar en massa entusiastiska pedagoger och sisådär 250 – 300 elever. Jag fick således en omväxlande och rolig vecka med berättarverkstäder med åk 1-3, skrivarverkstäder med åk 4-6 och en eftermiddags workshop med pedagogerna.

Här kommer en bildkavalkad:

Blå gryning. Ormbergsskolan.

Första dagen i matsalen: Palt. Västerbottning som jag är blev jag själaglad!

Work in progress 1: Ung illustratör arbetar med oljepastellkritor, vattenfärg och passion.

Work in progress 2: Ung illustratör jobbar med spännande perspektiv. Lägg märke till de stora ögonen som kikar ner genom gallerbrunnens lock.

Pedagogerna lever sig in i studierna av berättarverkstadens metodik. (Jag tror det handlar om drakar som vrålar?)

Berättarverkstads-metodiken går ut på att ledaren ställer en speciell typ av frågor och eleverna bestämmer innehållet, samt att allt flätas samman till en berättelse med både färg och djup. Undrar vem som bor i huset där mossan växer tjock på trappan? Ung illustratör visar upp sitt arbete.

Och … ja, om du var ett träd som hela ditt liv stått fastvuxet men plötsligt kom loss med rötterna tack vare en blixt som slog ner – vad skulle du göra då? Lätt – gå och bada så klart!

I en korridor stod det här skåpet. En passande illustration till det faktum att jag satt och korrekturläste manus till nästa bok på kvällarna. Inte så att jag kände mig som ett inlåst, uppstoppat djur. (Även om en lång hotellkväll med palt i magen kan ge lite den känslan …) Nej, men i ”Barnkolonin”, en skräckhistoria för ca 12-15 år som kommer i april så figurerar ett sådant här skåp. Fast med delvis andra djur i. He-he …

Ja. Vad mer? Jag åkte skidor på Ormberget en eftermiddag. Inga bildbevis, ni får tro mig på mitt ord. Jag åt årets första semla. Jag såg en fiol tillverkad av is. Jag passade på att rösta om var kommunens nyinköpta konst skulle placeras – det fanns inget som sa att man måste vara kommuninvånare. Så då avslutar vi bildkavalkaden så här:

Skäms på mig som inte antecknade konstnärens namn. (Den som vet – berätta, snälla!) Jag tycker i alla fall att den ska hänga där kommunpolitikerna ser den, så att de kommer ihåg vilka som är Luleås framtid. Så det så.

Om att hänga med Sean Banan …

I veckan har jag träffat en massa tredjeklassare i Munkedals kommun. Vi har pratat böcker och hittat på historier. Här kommer att par bilder:

”Där är min bild!”

Från en spökhistoria. Lägg märke till de gråtande väggarna!

Ett gäng elever ville ha autografer. Jag skrev och skrev. En elev tittade förtjust på den färdiga autograflappen och meddelade:
”Den här ska jag hänga på min vägg. Jag har massor av autografer där. Jag har Sean Banan!”
Så nu vet ni: Jag hänger med Sean Banan.

Spöke i Karlskoga?

Åh, jag har det riktigt roligt i Karlskoga. Igår kväll fick jag smita in på en repetition av Hemsöborna som har premiär 17 november. Här en bild från teatern där man anar affischen genom glasblänket.

Men vad är det för ett spöke som står på en pall inne i foajén?

Och vinterns första snö, för min del, fick jag se i Granbergsdal en bit ute på landet. Titta! Det är inte mycket, men det ÄR snö:


Inte långt från Granbergsdalskolan låg den här hyttan. Inet undra på att eleverna i 5-6:an var begivna på spökhistorier …

Ja, och inne i centrala Karlskoga har jag sett självaste Alfred Nobel. Det är sant. Han satt på turistbyrån och drack kaffe. En trappa ovanför turistbyrån ligger bibblan. Där ska jag hålla skrivarkväll i eftermiddag.

I trapphuset utanför bibblan hänger ”Krickes klocka” – se länk här. Handmålade siffror, snirklig utsmyckning. Den kunde lätt ge upphov till en spännande berättelse. Tänk om det är något magiskt med den klockan, liksom. Den ser magisk ut.

Här en bild på Sylwia från Biblioteket och Eva från Kulturskolan. Tack för trevligt sällskap!!

Hej Värnamo!

Förra veckan var jag två dagar i Värnamo. Mest var jag förstås i Bredaryd och i Forsheda. Men en kvällsomgång på biblioteket i Värnamo med bokslukarklubben stod också på programmet.

I Forsheda träffade jag åk 3 – 6. Hos treorna, om jag minns rätt, hamnade vi plötsligt i ett tillstånd av flow där vi började snickra på klassens egen mysterieberättelse. När jag passerade deras klassrum lite senare under dagen drog de in mig och ville visa hur de hade fortsatt. Titta här:

Mysteriet på Bananhöjdsskolan & några andra spännande alster.

Oktoberdag i Vårgårda

Jahapp. Så var det oktober då. Efter en intensiv bokmässehelg blev det måndag och då åkte jag till Vårgårda.

Först träffade jag fyrorna på Kesbergsskolan:

Sedan gick jag genom parken till Vårbergsskolan:

Vardagsberättelser var det vi jobbade med, där spänningen ligger i förväntningar eller i att luras – en nog så bra förutsättning för att spetsa öronen!
Som avslutning tog jag chansen att läsa lite ur ”Skuggan i väggen”. När en bok är ny så är det en alldeles speciellt roligt att läsa högt ur den.

Innan jag körde hem i regnet fick jag äta kycklingpytt på Vårbergsskolan. Tack för trevligt lunchsällskap, ni fyror som jag satt med. Ni vet vilka ni är 😉

Måne i Skåne

Tillbringar en vecka i Staffanstorp.
I alla fall dagarna. Då träffar jag 2:or och 3:or och samtalar om bokfigurer, provar att skapa gemensamma berättelser och bilder i huvudet, smakar på påhittade jordgubbar och lyssnar på påhittade syrsor i fuktiga sommargräs. Sånt är både kul och mysigt att göra i dessa unga staffanstorpingars sällskap.

Kvällarna emellan tillbringar jag i Lund. Igår lyste fullmånen som i en spökfilm!

Här kommer ett par bilder på hemlighetsfulla läsare och sedan på några lärare som jag workshoppade med i eftermiddags. Först ser de ganska allvarliga ut, men efter bara ett par minuter börjar de leva sig in i workshop-uppgiften med glatt humör.

På vinterväg

Som kontrast till det novembergrå och blöta blev det så vitt till slut. Knarrande och bländande vitt. På vägen hem från Vårgårda i tisdags var det så här fint:

Jag har startat upp skrivar- och berättarverkstad på två grannskolor i Vårgårda, så jag ska få köra samma väg två gånger till under februari och mars.

En kille med fin t-shirt fångade jag på bild:

Olika intressen samsas fint: Kajsa och hårdrockarna Kiss.

Sagolika dagar i Lysekil

Terminens skoljobb avslutade jag med sex heldagar i Lysekil kommun, där jag träffade ettor och treor och en och annan liten tvåa som slank med. Vi körde Berättarverkstäder i lite olika format. Gemensamt för alla pass var att eleverna och jag tillsammans skapade en saga eller spännande berättelse. De flesta gångerna skrev jag ner den medan de illustrerade. Några gånger nöjde vi oss med minnesanteckningar så att eleverna själva skulle få skriva ner berättelsen eller sin favoritbit av den.

Först i bildkavalkaden vinkar Brastads nya Bibbla-gubbe. Sedan några unga illustratörers verk.

Välkommen till biblioteket!

 

 

 

 

 

 

 

 

”Han hade ljust hår och eftersom han var ett troll hade han svans.”

 

 

 

 

 

 

 

 

Vem är det som gömmer sigunder sängen?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Pojken blev så rädd att han kröp in under sängen. Sedan såg han ett par röda skor som klev in i rummet.”

 

 

 

 

 

 

 Se på de flygande syskonen (till höger) med sammanflätade fingrar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Varje saga är ett äventyr. Varje äventyr är nytt.

Magiska skridskor på Ljungbyskolan

Det har varit några intensiva veckor. Bloggen har fått vila medan jag har träffat elever och lärare och upplevt en massa magiska berättelser. Här kommer den första av några försenade rapporter.

På Ljungbyskolan i Falkenberg kommun hade jag ett sådär lite extra roligt och varierande uppdrag:
Med 3:or – 5:or körde jag mini-deckarverkstäder, med 1:or och 2:or berättarverkstäder och med lärarna en eftermiddags-workshop.

Här en fin bild från sagan som en av klasserna hittade på. Den visade sig handla om en pojke som upptäckte att han skridskor var magiska. Man kunde flyga med dem, och spela luft-hockey!

Pojken tar på sig skridskorna. Snart kommer han att upptäcka att de är magiska!

På skolans egen hemsida finns det massor av bilder. Kolla här!

Bokfigurer får liv i Forshaga

Buuu!

Var på skolbesök en heldag i värmländska Forshaga. I ett klassrum hade de tagit Halloweens skräcktematik på mycket bokstavligt allvar. Det var nästan så jag började undra om det var Fredde, Zacki och Mimmi som stod där framför mig. Eller vad tror ni??


I Forshaga …


På omslaget …

Forshaga hade förresten haft en hel vecka med författarbesök för alla kommunens skolklasser. Jag hann träffa Niklas Krog och Mårten Sandén. Titti Knutsson hade varit där också, och veckan efter lovet ska Dan Höjer dyka upp.

Om han törs …

Stjärnsmäll i Jönköping

Efter några skrivarveckor på hemmaplan bär det ut på vägarna igen. Mest järnvägarna. Ibland känner jag mig som en reklambild för stora tågbolaget där jag sitter och drömmer till den passerande utsikten. Så vacker den är i år – höstutsikten!

I veckan har jag varit i Ljungby på alldeles, alldeles nybyggda Kungshögsskolan. Vacker byggnad, härliga klasser! Jag fick 110 minuter på mig i båda klasserna så vi hann både utforska deckargenrens grundkrav, skapa karaktärer, dra igång ett mysterium och dessutom göra en snabb skrivövning.

Från Ljungby gick resan vidare till Jönköping. Där gick jag på Friskis & Svettis – visst är jag duktig! (Det blir så sällan att jag vill passa på att skryta när jag lyckas med föresatserna.) Passet hette box. Det innebär boxning, två & två. Man turas om med handskar och ”mitsar” – ett slags kuddar man håller och som ens partner ska slå mot. Jag fick en boxningspartner som var hälften så gammal och dubbelt så stark. Hjälp vilka högerkrokar hon lassade in. Författararmar är inte sådär överdrivet muskulösa kan man konstatera. I alla fall inte mina.  Ett tag var det nära att rubriken på det här inlägget hade blivit ”Knockad i Jönköping” – men nej, jag stod pall hela ronden ut … menar passet. Yes!

Sedan sov jag så gott. Som knockad.

På onsdagen var det heldag i Ölmstad. Träffade 2:or – 6:or och avslutade med en workshop för lärarna. Några av dem såg så här glada ut:


Hur lång är en långtradare egentligen?

Och jag var också glad när jag åkte hem på kvällen. Man blir det av att träffa engagerade lärare och påhittiga elever.
Men på hemresan var det ingen utsikt längre, bara mörker och regndis.
Imorgon blir det Forshaga, norr om Karlstad.

Final: Tjörn och Lidköping

Nu har jag avslutat terminens skolbesök. I torsdags körde jag till Rönnäng på Tjörn och träffade en massa trevliga 3:or, 4:or och 5:or från Rönnängs skola och Klädesholmen. Riktigt bra frågor hade de och ett vackert bibliotek höll vi till i. Och åh, alldeles vid kusten. Doften av salt hav och måsarnas skrik. Snart är västkustsommaren här!

Så i fredags steg jag upp i ottan och tog tidiga tåget till Lidköping för en heldag på Broholmskolan. Där körde jag minideckarverkstäder  på ca 100 minuter i både 4:an, 5:an och 6:an. Vi diskuterade spänning, uppfann karaktärer, iscensatte ett brott och avslutade med en visualiserande skrivövning. Superintensiv och jätterolig dag på fin skola med natur- och friskvårdsprofil. Det kändes som en toppenavslutning på terminens skolbesök. Här kommer några bilder från Lidköping:


”Vilken plats tänkte du på?”


”Jag kryper in i garderoben. Det luktar damm och mammas parfym.”


”Jag lägger mig på grenen. Vinden brusar. Jag ser en traktor borta på ängen.”

(OBS! Citaten är tagna ur minnet och hör egentligen inte ihop med eleverna på bilderna.)

Båstads hemlighet

Vad kan den vara – Båstads hemlighet? Och nu talar jag varken om stränderna, tennisen, stekarna eller Hallandsåsen. Jag vill egentligen bara uttrycka hur otroligt trevliga dagar jag har haft när jag i veckan träffat alla Båstads femmor, och några fyror och sexor på köpet. Så engagerade lärare och elever, så genomtänkta frågor och glada skratt, så go stämning kors och tvärs över Bjärehalvön. Och tack för trevligt sällskap Malin som körde mig, visade utsikten och snackade så vi missade avtagsvägarna ibland.

Här ett par bilder:


Stort engagemang i Torekov


Och en gullig gubbe och hans get på Köpmansgatan

Bonus på Brännö

Jag har vänner på Brännö i Gbg skärgård. Kära vänner. Både stora och något mindre. Och när jag har en sådan vän som kanske är 7 eller 10 eller 12 eller så, gör jag gärna ett författarbesök bara för att det är kul. Lite bonus för mig, och förhoppningsvis för eleverna också. Så hamnade jag på Brännö skola en lite småblåsig men fin dag i mars.

En liten bildkavalkad:


Unga illustratörer i arbete


En pappa på besök ville också vara med och teckna


Dags att cykla hem. På Brännö slipper cyklisterna biltrafik.

Tack för fint mottagande, goda bullar och dito lunch!
PS! I love Brännö!

En speciell vecka II

Förra veckan var det alltså Litteraturveckan i Göteborg. Så här fortsatte veckan för mig. Kort rapport och bildkavalkad:

Onsdag, Buråsskolan:
Träffade f-klass + 1:or – 3:or. De hade förberett sig mycket och hade många frågor. I f-klassen hade de t.ex. läst ”Vitas hemlighet” och ritat sina funderingar om hur en varulv kan se ut.


Grrrr …!

Apropå ett tema i boken fick jag också se några fina gluggar:

    
Tandtappartider – ett slags övergång från liten till lite större?

Ja, och i en av klasserna som hade läst deckare hade lärarna bland annat jobbat med karaktärerna. Så här kunde det se ut:


Fredde, Mimmi & Zacki, collage- och blandteknik

Torsdag, Kannebäcksskolan:
Träffade både yngre och äldre elever, från åk 1 t.o.m högstadiet. Pratade förstås om olika böcker och olika teman. Jag besökte förresten Kannebäcksskolan för ett par år sedan, och det var ett kärt återbesök. På Kannebäcksskolan finns bland annat klasser med döva elever så jag jobbade en stor del av dagen med teckenspråkstolkar. Så här såg det ut:


Teckenspråkstolk Malin Jansson i full action. Jag undrar vad det är jag säger?


Teckenspråkstolk Pia Anlow. Visst ser vi lite ut som om vi dansar?

I en klass med yngre elever hade de förresten jobbat fint med inlevelse efter att ha läst ”Vitas hemlighet”. Alla elever fick rita (om de ville) och skriva i jag-form utifrån Vitas perspektiv meningar som började med Jag är/Jag tycker/Varför/Man borde/Jag älskar … Det blev väldigt starka små texter:


Särskilt fäste jag mig vid: ”Man borde vara Simons storasyster” – en liten läsare som hittat en viktig kärna i boken.

Fredag, Gustaviskolan:
Glömde kameran igen. Tyvärr. Här är skolan där spårvagnarna bullrar förbi precis utanför knuten vid Grönsakstorget i centrala stan. Mysiga klasser ( f- 3). Största överraskningen: När jag berättade om min barndomsdröm om att bli astronaut så sjöng de för mig: I am an astronaut, I am an astronaut …

Och sedan var Litteraturveckan över för den här gången.

En speciell vecka I

Det är Litteraturveckan i Göteborg – ett återkommande bok- och författarevenemang för klasser i Göteborgs skolor på alla stadier. Trettiotalet författare från hela landet åker runt i skolor och på bibliotek och berättar om sitt skrivande. Jag är en av de lyckligt lottade som får träffa elever på både låg- och mellanstadiet.

Måndag, Frölunda kulturhus:
Fyror, femmor och sexor från Ängåsskolan. Jag fick en massa frågor och passade på att prata om hur man ökar spänningen i en berättelse. Glömde kameran. Åt sushi med författarkollegan Gudrun Wessnert på lunchen. Hon höll till i en annan sal och träffade andra klasser.

Tisdag, Gamla Lundenskolan:
Träffade fyror och femmor. Fick ännu fler frågor. Hittade på deckarberättelser ihop med klasserna. Tog en närmare titt på ett visst judogrepp (från ”Bakom masken”). Tack du som visade!
Hade med mig kameran. På en bild fastnade en av lärarna. På en annan nästan en hel klass:


Rebecka Sand, lärare på Gamla Lundenskolan


Glada elever, Gamla Lundenskolan

Vårgårda: Ur verklighet & fantasi

Under vårterminen har jag varit inblandad i ett längre skapande-skola-projekt i Vårgårda. Två skolor kör parallella skrivprojekt med 4:or t.o.m. 6:or. Det är jättekul.

Jag har lagt upp mitt arbete lite annorlunda än tidigare skrivarverkstäder. Dels för att alla elever ska få skriva flera olika texter, både längre och kortare, dels för att jag vill låta dem fiska idéer både direkt ur verkligheten och skriva mer fantasibetonat. Och vilka stories jag får läsa:

Mamman som simmade för livet undan en haj, killen som cyklade hem till mormor längs motorvägen, varför man inte ska köra gräsklipparen genom brännässelsnåret, hur man fångar grisar på rymmen … och så på det: spökhistorier, berättelser om övergivna katter, spänningsnoveller.

Ja, jag säger bara det. Bäva månde Vårgårda inför alla skrivartalanger på Kesbergsskolan och Vårbergsskolan. Här kommer en kort bildkavalkad från senaste mötet. Fotograf: Carola Gustavsson

Rädsla, ensamhet, ilska …

Har besökt några skolor i hemmastaden Göteborg. Igår i Rannebergen, Angered i nordöst. Där har jag haft glädjen att få komma på besök flera gånger, och träffa alltifrån f-klasser till 5:or. Jag jobbar på olika sätt med de olika åldersgrupperna förstås, men jobbar gör vi allt. Ibland kallas det skrivarverkstad, men då brukar jag ändå säga att det är lika mycket hitta-på-verkstad och tänkar-verkstad, eftersom ”skrivandet” handlar om så mycket mer än att sätta pennan mot papperet.

Idag var det de västra stadsdelarna som gällde, närmare bestämt Askim. Fångade lite beslutsam arbetslust hos 2-3:orna:

Den ena gruppen hittade på om en liten häxa som bodde i en grotta, tillsammans med sin katt som hette Råtta (!)

Ensamhet visade sig vara temat, och det trodde jag det skulle bli i den andra gruppen också, vars huvudperson var ett ovanligt hårigt litet troll. Men där handlade det om ilska minsann. Tre gubbar i orangefärgade kläder kom för att hugga ner skogen och bygga höghus – men se de hade inte räknat med trollet!

Det är ett riktigt äventyr att jobba med muntliga berättarverkstäder. Jag vet aldrig vart handlingen ska ta vägen när vi väl har satt igång, men starka känslor blir det alltid. Få se nu:

rädsla
ensamhet
ilska

…. det är nog topp-tre när eleverna bestämmer handlingen.
Tänkvärt.

En äkta ängel i Jönköping

Skulle tillbringa tre dagar i Jönköping. Närmare bestämt på Torpaskolan där jag skulle hitta på sagor tillsammans med ettor och tvåor och skoja fram kunskap om skrivande och om deckargenren med treorna. Dessutom skulle jag ”work-shoppa” med lärarna en eftermiddag.

Tåget gick tidigt från Göteborg. Insåg först efteråt hur småtrött och virrig jag måste ha varit, när jag upptäckte att jag glömt mappen med lärarnas material på tåget!

Inte så lysande. Men vad gör man? Jobbar på med ettorna och tänker att man får klara sig utan det där materialet. Då ringer det från expeditionen, och meddelas att en dansk affärskvinna tagit taxi (!) till skolan med mappen som hon hittat!

Tack, Margrit! För så hette min danska ängel!

Ingen bild på henne, men däremot ett par illustratörer i årskurs 1 med halvfärdiga monsterbilder:

Med treorna körde jag påhittarexperiment som ledde till en hel del skratt och var sin påbörjad klassdeckare. Jönköpingsposten var där och dokumenterade och skrev. Jättebra, tycker jag. Så viktigt är det som barnen gör i skolan att man behöver skriva om det i tidningen ibland!

Jag lyckades fånga fotografen, jag! Robert Eriksson heter han. På bilden syns också Carina Norrby, lärarbibliotekarie, och journalisten Mikael Evard.

En annan dag ska jag berätta varför jag fick ett så gott skratt inne på personaltoan!

Spårvagn 9 rakt in i fantasin

Den går nästan hela vägen, spårvagn 9. Från villakvarteren i väster till den skrivande, läsande & berättande skolan i Rannebergen, nordöstra Göteborg. Jag har varit här förr och imponeras på nytt av det målmedvetna arbetet med litteratur, läsning och olika former av berättande.

Utan tvekan formulerar eleverna sina inre bilder och frågar hur jag lär känna karaktärerna jag ska skriva om. Den här omgången skapar jag muntliga berättelser med de yngre barnen och utforskar spänningsskrivandet med mellanstadieeleverna.


Eftersnack …


Vad händer när en levande buss får syn på en finklädd prinsessa på busshållplatsen, i regnet …?

God jul alla fantasifulla och vänliga elever i Rannebergen!

Från barfotaskola till -22

Så olika det kan vara.

Koh Lanta, Thailand:
Den 10 november besökte jag Svenska skolan på Koh Lanta. Där var det var varmt minsann!

Jag träffade eleverna på låg- och mellanstadiet och berättade om mina böcker och svarade på frågor. Sällan har jag haft samling på färggladare mattor:

Två veckor senare såg fötterna annorlunda ut.

Staffanstorp, Skåne:

Jag träffade sjätteklassarna på Hagalidsskolan och hittade på deckaridéer på löpande band. Ibland gör det liksom inget att det råder brist på solsken. Värme, skratt och energi får jag från eleverna jag träffar.

Bollebygd, Västergötland:
Och snön bara fortsätter falla. Under två dagar i slutet på november träffade jag femteklassarna på skolor i Bollebygstrakten. I en klass diskuterade vi, med anledning av en central händelse i ”Bakom masken”, hur det såg ut på Stora torget i Bollebygd, ifall det fanns kiosk, apotek, blomsteraffär och så där. Det fanns det:


Blomsteraffär och kiosk, Bollebygd

Fågelsta, Östergötland:
Strax utanför Motala ligger Fågelstaskolan. Där hade jag glädjen att tillbringa två heldagar som en del av deras Skapande-skola-projekt. Med f-1-2:orna pratade vi om att sätta ord på känslor och hittade på snälla spökhistorier. De hade gjort böcker tidigare och jag fick läsa om Roboten Tobbe.

Med 3:or – 6:or jobbade jag ett längre pass. Vi dök ner i deckargenren, pratade om hur man skapar spänning och bilder i huvudet på läsaren, och jag visade hur långt man kan komma om man funderar på intrigen innan man börjar skriva.


Kort skrivövning med 3-4:an, Fågelsta.

Den engagerade personalen på Fågelstaskolan har jag ingen bild på, men vi workshoppade ihop under ett eftermiddagspass innan jag blev skjutsad till hotellet i Motala.  Det var riktigt roliga dagar! Men iskallt med -22 på torsdagens morgon.

Skillanden mellan Svenska skolan, Koh Lanta och Fågelstaskolan? Tja … cirka 50 grader.

Snöyra och magi

Askim, tisdag:

Snön yr och bilar utan dubbdäck sladdar fast i uppförsluten. Vinden biter vasst genom jeansen. Jag besöker Askims Montessoriskola och kör två berättarverkstäder med ettorna. Det blir magiska sagor om levande snögubbar.

På vägen hem köper jag surdegsbröd på Brödhuset. Livet känns fint.

Mölltorp, onsdag:

Hästar hukar i snöyran bakom en ladugårdsvägg. Landsvägsbussen plöjer genom cappuccinofärgad saltmodd. Jag besöker Mölltorpsskolan och träffar ettor, tvåor och treor. Vi pratar bland annat om rädslor, monster och vikten av svaghet.

Jag får kålpudding till lunch och hembakt sockerkaka till eftermiddagskaffet.

Inne på personaltoan hänger ett citat av HC Andersen:
”Livet är fullt av mirakel, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardag.”

”Jag vill fråga hur det känns”

Jag var på Rydskolan i Skövde härom dagen. Jättetrevligt besök! Jag fick träffa fyror och femmor och alla hade läst någon bok om Fredde, Zacki och Mimmi. På lunchen hamnade jag vid samma bord som ett gäng tjejer i femman. Vi åt ris, kyckling och currysås (och de små broccolibuketterna var perfekta!), och pratade lite om allt möjligt.

På något sätt kom vi in på figurerna i boken. Jag tror det var för att en av tjejerna frågade:
”Du, den där Fredde … han har det inte så bra hemma, va?”

Det är ju viktigt att personerna i boken känns som på riktigt, och efter ett tag var vi inne på vilken av personerna de skulle vilja träffa i verkligheten, och vad de skulle säga då. Ett par av svaren skrev jag snabbt ner på baksidan av ett kvitto:

Till Fredde: Hur kändes det att smyga ner i judolokalen när du förstod att det hade varit inbrott?
Till Zacki: Hur känns det att bli utsatt och retad bara för att man är den man är?


Mitt lunchsällskap och jag gick en sväng till bibblan också. På lapparna står namnet på deras favoritfigurer.

När jag hoppade på tåget hem mot Göteborg igen var jag så glad för det där. För att möta en annan människas liv i en bok kan ju faktiskt göra ens eget liv rikare.

Att gömma sig i biblioteket

Idag fick jag vara något fint. Jag var en del av priset i en skrivartävling som Askims bibliotek hade ordnat för skolorna i närheten.

Närmare 70 bidrag hade kommit in och efter idogt läsande och funderande utsåg bibliotekarierna vinnarberättelsen och bjöd in hela hennes klass.

Spänd stämning. Ingen visste vilken berättelse som kammat hem priset. Jag fick sitta gömd bakom en bokhylla. Kändes lite fnissigt. Därför missade jag minen när vinnaren förstod att det var hon. Men så här nöjd såg hon ut en stund senare:

pristagare_Askim

Då hade jag också hunnit testa deras deckarhjärnor, och dem var det inget fel på. Snarare tvärtom. Lite goda råd på vägen ifall jag skulle vilja skriva fantasy fick jag också.

Här är fler elever i klass 5 från Montessoriskolan Polstjärnan i Billdal:

Askim_klass

Och här är jag tillsammans med de skådespelande bibliotekarierna Anna och Mia, som spelade upp vinnarberättelsen:

KLH_Anna_Mia

Sedan cyklade jag hem och klippte gräset och drack ett stort glas saft med isbitar!

Geografi för förvirrad författare

Hallonbergen_talt

Tältet, skinnpuffarna och mattorna som pryder barnavdelningen i Hallonbergens sprillans nya bibliotek ser ut som tagna ur Tusen och en natt. Jag var på det här alldeles nyöppnade biblioteket i två dagar (27-28/4) och träffade treor, fyror och femmor från några skolor i närheten. Skolbibliotekarierna Mie Björkman och Sara Lindwall var det som hade bjudit in. Tack! Det var jättekul att träffa alla frågvisa och påhittiga elever i Hallonbergen. (Fler bilder från det snygga biblioteket finns på den här inredningsbloggen.)

Hallonbergen_skylt

Första gången jag hörde talas om Hallonbergen var jag nog i 12-13-årsåldern och hälsade på min kusin i Järfälla. Vi åkte bil en dag och passerade orten med det fantasieggande namnet. Det låter ju faktiskt som något Astrid Lindgren kunde ha hittat på: Körsbärsdalen, Hallonbergen …

Efter två dagar i stockholmsförorten tog jag tåget en timme söderut och hamnade i Oxelösund. Torsdagen den 29/4 träffade jag glada och nyfikna elever från 3:an till 6:an på  Peterslundsskolan.

Oxelösund_2

Här visar jag manus för treorna. Vi pratade också om debutboken Fågeltjuvarna som de höll på att läsa. Den satt jag ju faktiskt och skrev i en sommarstuga strax utanför Oxelösund!

Jag måste erkänna att jag aldrig var särskilt bra på Sveriges geografi när jag gick i skolan. Jag bodde i Umeå och tyckte att södra Sverige (dvs allt söder om Umeå!) verkade krylla av städer, sjöar och pluttiga små landskap. Nu får jag tack och lov en väldigt praktiskt lektion i geografi genom att resa runt och besöka skolor och bibliotek. Bara i april har jag rest från Lund i söder till Körsbärsdalen i norr … eller var det från öknen i Tusen och en natt till havsviken med örnarnas skär …?

Ja, nu är jag i alla fall hemma i Västra Frölunda. Och samtidigt på väg genom en snårig skog. Nu väntar en skrivperiod, och att söka sig fram genom en historia, hitta formuleringarna och bana sig väg framåt, det känns så – som att böka upp en stig i en okänd skog. Jag har varit i andra skogar förut, men aldrig i den här.

Grönt är skönt

Jag avslutade arbetsveckan med två dagars skolbesök i Lund. I torsdags träffade jag treor, fyror och femmor på Hubertusgårdens skola.

lund_1

Till Lund åker man lämpligen tåg. Det är nog mitt favoritfärdsätt, och på vägen till Lund hade jag en underbar upplevelse. Först åt jag frukost och läste lite, sedan slumrade jag till en stund, och när jag slog upp ögonen en halvtimme före Lund var det som en glädjechock:
Grönt på fälten utanför, och se – träden skimrade ju också!

lund_2

Det är samma lyckorus varje år när allt det gröna börjar krypa fram och upp ur mark och på träd. Det händer något i hjärnan. Endorfiner antagligen. Grönt ÄR skönt!

På fredagen besökte jag Gunnesboskolan där de hade stor bokmässa med anledning av Världsbokdagen. Alla klasser, från F till 9, möter denna dag en författare vars böcker de har läst och utforskat. Förutom jag var Stefan Casta, Torsten Bengtsson, Johan Unenge, Per Brinkemo och Wilhelm Agrell på plats. I matsalen hände elevteckningar och collage och ett bildspel rullade hela tiden på en vägg. En riktig festdag för böcker och berättelser!

klass_lund

När jag på fredag eftermiddag tog tåget norrut, hem till Göteborg igen, så hade grönskan spridit sig. Nu går det med raketfart.

Välkommen vår!

Vad finns under sängen?

Idag har jag tillbringat dagen på Montessoriskolan i Kullavik,
träffat 1:or – 5:or.
I en klass kom vi fram till den här listan:

Saker som eventuellt kan finnas under sängen:
Krokodiler
Monster
Spindlar
Djävlar
Små djävlar
Spöken
Gröna händer
Röda ögon
Leoparder
En yxa
Skelett
Igelkottar och läskiga katter

Ett säkert kort, om man ändå måste gå upp, är att ta ett riktigt stort hopp och sedan springa!

Som avslutning blev det en snabb-påhittad saga om ”Det mörkrädda monstret”.

I de andra klasserna pratade vi mer om hur man skriver spännande och hur man kan bygga upp en deckare. Författare och illustratörer var de redan, allihopa. Här är två av dem:

författare_kullavik

Läslust i Borås och världen

Igår, måndag, träffade jag 3:or och 5:or på Kilskolan i Sparsör. De har läslustvecka den här veckan, precis som alla skolor i Borås kommun.

Kilskolan_1
Två killar med massor av idéer som de passade på att peppra mig med under lunchen!

Det är ju Världsbokdagen på fredag – ”hela världens festdag för firandet av böcker, författare och läsning, samt värnandet av upphovsrätten och människors tillgång till fri information” – allt enligt svenska Unescorådet.

En av Kilskolans aktiviteter är en läsutmaning, som innebär att eleverna för protokoll över hur många minuter de läser och så läggs allas lästider ihop. Läser de sammanlagt ett visst antal timmar under en viss period så väntar en belöning.

”Vi tycker det är bättre att räkna antalet minuter än sidor”, berättade en av pedagogerna, Annika Hagberg. ”Då är det ingen nackdel att läsa långsamt.”

Professor Bodil Jönsson betonar också det där med tid när hon pratar om litteraturens ställning i det nya mediesamhället: ”Det tar tid att läsa bra böcker. Det måste få ta tid att läsa bra böcker”, säger hon och lägger till att eftersom ett människoliv faktiskt är ganska kort är det viktigt ”med alla dessa gestalter som man träffar i skönlitteraturen, och som man kan lära så mycket av.”
(Tidskriften Framsidan 2/2010)

Kilskolan och Bodil Jönsson – ni äger!

Kilskolan_2

Fågelfantasier och små katter

Igår, fredag, åkte jag till Kungälvs Montessoriskola för tredje gången. Två berättarverkstäder skulle jag hinna med före lunch.

Jag har upptäckt hur mycket uppvärmningen och förpratet betyder. Dels är ju jag en gäst i gruppen som behöver snacka lite, få kontakt och skapa en stämning där vi kommer igång med associationer och infall, dels vill jag öppna upp en arena av tankar och ord ur vilken jag kan plocka en idé att bygga vår saga runt.

I den ena gruppen inledde vi med fågelprat. Jag hade förväntat mig måsar och sparvar, men de gav mig papegojor och påfåglar. Det ledde till sagan om fågeln som låg i ett bo av svarta och gröna fjädrar, åt maskar och hade det skönt, ända tills vargarna kom … Tre bruna och en som var röd och blå – vargarnas kung.

den_bla_och_roda_vargen
Illustratör i arbete

I den andra gruppen inledde vi med att prata om ljud man kan höra när man kommer ut på morgonen: Trafikbuller och tut, fågelkvitter och vinden som susar och så plötsligt en katt som jamar. Den katten pratade vi närmare om och barnen bestämde att den satt på en sten ute i vattnet.
Ute i vattnet? Okej, då fick vi ju göra en saga om hur den hamnade där, och hur den så småningom blev räddad.

katten_pa_stenen
”Det började regna. Stora, tunga regndroppar föll över katten på stenen, och den blev både kall och blöt. På stranden stod hunden och skällde.”

Och tänk – det finns hur många berättelser som helst!

Möte med Nina Björk

Ja, alltså inte Nina Björk, författaren. Utan Nina, björken.

Jag inledde den här dagen på Montessoriskolan i Kungälv med att fundera kring träd – deras fingrar och armar och fötter och rötter. F-klasseleverna hängde på direkt och ganska snart hade vi fått ihop en lång smal björkflicka med gröna naglar och grönt halsband. Vi började hitta på en saga om henne och då ville jag veta vad hon hette. Svaret kom tveklöst från en flicka i ringen: Nina!

Nina_Bjork
Nina Björk, en sångfågel, en bofink och en skata

trädillustratör
En av illustratörerna på Kungälvs Montessoriskola

Jag hann även träffa 2-3:or och 4-5:or denna omväxlande dag. Det händer under en och annan berättarverkstad, under ett och annat påhittarpass, att det blir alldeles extra bra – när eleverna lyssnar på varandra, nickar och bygger på och bygger vidare, testar idéer och funderar ihop. Jag tror att de, precis som jag, känner att det har hänt något speciellt under en sådan timme. Ett plus ett har blivit … typ fem?!

2-3:orna arbetade så svetten lackade med en saga som kom att handla om ett ensamt, blekt spöke i ett stort slott täckt av spindelväv – samtidigt som de funderade på ingredienserna till en egen saga. Applåd till dem, för det var sista passet på dagen!

4-5:orna funderade ihop intrigen till en deckare, och att döma av gesterna nedan var de ganska nöjda:

Tankekarta

På hemvägen hann jag smita in på kexfabrikens butik så att jag hade något att mumsa på medan jag körde hem. Smålog för mig själv och mindes studentkamraten för länge sedan som bodde i ett hyrt rum i Kungälv ett par veckor innan han fick studentrum i Göteborg:

” Det är inte klokt vad folk bakar i Kungälv. Det luktar så gott!!”

Jättemålningar

En gåva: Att få bli alldeles mjuk i hjärtat inför 7-åringars genialitet.

Jag träffade en grupp ettor i Kungälv idag och körde en timslång berättarverkstad. Vi började med något så vardagligt som att prata om olika sorters skor. Ja, ni vet – nya, fina inneskor med små blommor på, fotbollsskor med dubbar, svarta klackskor – sådana viktiga saker som man går och tänker på.

Efter ett tag gled vi över i sagostämning och det visade sig att den som hade de gröna gummistövlarna var en jätte med grönt ansikte och illrött hår. Ur dessa gummistövlar växte fram fantasin om en jätte, och en hel saga om honom.

De sista 20 minuterna av passet ägnades åt bildskapande, och en tjej ritade resolut den här jättebilden.

jatte_1
Vilken jättemålning!

Att skapa berättelser ihop med barn är ett äventyr. När det blir som bäst så sitter de i en ring med lysande ögon och hjälper mig att återberätta sin egen saga, praktiskt taget ordagrant. Det är magi, och jag blir förtrollad.

jätte_2

Vad gör de i lärarrummet?

Har ni någonsin undrat vad lärarna egentligen gör i lärarrummet? Efter förra veckans intensiva litteraturvecka i Göteborg tror jag det är dags att avslöja svaret … Men först lite om vad vi gjorde i klassrummen.

Förra fredagen avslutade jag alltså min del av den officiella litteraturveckan i Göteborg genom att besöka Dalaskolan. Där hade jag turen att få en hel dubbeltimme med var och en av fyrorna. Med så pass lång tid hinner man både svara på frågor, resonera en hel del om hur man bygger upp en spännande berättelse, och dessutom hitta på en egen ihop.

Båda klasserna var fantastiskt fantasifulla! Jag blev själv så uppspelt att jag råkade lämna handskarna i lärarummet, och sedan glömde jag helt att ta fram kameran. Först när jag var på väg iväg från skolan kom den fram, och då blev det ett porträtt av Dalaskolan i Dis:

Dalaskolan

Och vad tror ni hände i lärarrummet mellan lektionerna? Jo, vi fikade: Chokladtårta med vispgrädde OCH små godisägg till.

Detta är vad lärarna i alla lärarrum gör på alla raster! Så – nu är det sagt.

Fyra klasser och en katt

Roliga, intensiva litteraturveckan i Göteborg fortsätter. Idag med SOL!
Idag, torsdag, var det dags för mig att träffa fyra klasser från Vättnedalsskolan. Vi samlades på biblioteket i Frölunda och pratade om att skriva böcker. Här lyckades jag fånga några hemliga elever i klass 4 A på bild:

hemliga_ben
Hur många är med på bilden?

I en klass var eleverna väldigt envisa med att det skulle bli fler böcker om Fredde, Zacki och Mimmi. Så envisa var de att vi fick lov att börja spåna. Och låt mig bara säga så här – om det dyker upp en katt och en tårtkartong i en bok framöver så har jag Vättnedalsskolan att tacka!

Efter fyra pass cyklade jag hem i solskenet. Härligt!

Adjö, adjö, is och snö
Heja tö
låt vintern dö!

Påsklunch och andra påhitt

Idag, onsdag, var jag i Lövgärdet och träffade alla 3:or, 4:or och 5:or på Rävebergsskolan, och minsann hade jag inte turen att pricka in deras påsklunch! Fint dukat för 50 pers med bordsplacering och allt och en fin påskbuffé med allt ifrån sill och potatis till falafel. Mums!

påsklunch

Pratade böcker och skrivande gjorde vi också förstås. Många, många bra och intresserade  frågor fick jag, och i en av grupperna hade vi så gott om tid att vi hann hitta på en egen deckarstory. Jag säger bara: Se upp för the mysterious English teacher Elvis – han har inte rent mjöl i påsen!

I väntan på påskbuffén blev det förresten en stund över. En av läsgrupperna kom och slet i mig och drog mig till en soffa, där jag fick sitta och läsa ett par kapitel ur deras pågående bok ”Bakom masken” högt. Det var en riktigt minnesvärd stund!

Havsörnar i korridoren

Man kan göra många olika saker när man träffar en klass på skolbesök, och på olika ställen. Idag, tisdag,  fick vi hålla till i hallen utanför under en stor del av den första lektionen, eftersom klassrumsdörren hade gått i baklås. Lite förvirrande för några andra som passerade kanske … men det gick. Jag hann berätta om hur stora havsörnar kan bli, vi resonerade om de bästa sätten att spionera på folk, och vi provade lite baklängesläsning – vilket de var mästare på, alltmedan vaktmästaren slet med dörrlåset. Och vips – eller i alla fall tjohej – till slut kom vi in i klassrummet.

Det är litteraturvecka i Göteborg. Stan vimlar av författare som far runt på alla stadier, i alla stadsdelar och pratar litteratur och skrivande. Idag har jag träffat 4:or och 5:or och havsörnssnacket handlade förstås både om skrivprocess och research.

Imorgon ska jag till en annan skola och träffa 3:or, 4:or och 5:or. Vi får se vad som händer då!

havsörn2
Och för den som undrar – upp till 240 cm mellan vingspetsarna!

Picasso i Karlsborg

Skola med egen strand! Det har de faktiskt i Karlsborg. Strandskolan heter den, så passande. En massa jättetrevliga elever har jag träffat där idag: 4:or, 5:or och 6:or. De enda jag lyckades fånga på bild var de här:

picasso_i_karlsborg

Inte visste jag att Picasso var från Karlsborg!
(Möjligen har det något att göra med att ett gäng elever i just den här klassen hade läst ”Falska ansikten”)

Rånarluva i Oskarshamn

Det är ganska krångligt att ta sig till Oskarshamn från Göteborg. Men när man väl kommer dit är det fint!
Var där på skolbesök första gången för tre år sedan. Då blev det fel på tåget och jag kom inte fram förrän första dagens lektioner var slut. Rätt snopet!

Den här gången åkte jag kvällen innan och allt funkade tipp-topp under de tre fullmatade dagarna 10 – 12 februari.

Mest oväntat – jag fick bo i en simhall! Ombyggd till hotell förvisso, men trampolinen var kvar i matsalen.

Mest mystiska klassen var den här som försökte gömma sig när jag tog fram kameran. Observera rånarluvan till höger i bild:

oskarshamn_klass

Mest oumbärliga sevärdhet:
Döderhultarmuseet – omöjligt att inte tänka på Emil i Lönneberga.

doderhultarn

För övrigt är jag numera en fan av Maria Pohls keramik. Man ber någon peka ut vägen, blir visad tvärs över torget, nerför en gata och sedan in på en oansenlig gård, uppför en liten halvtrappa och in i en keramikverkstad där man vill köpa ALLT!

snygg_mugg

Godaste skollunchen

Jag har förmånen att få äta mig genom en ansenlig del av Sveriges skolmatsalar på mina författarbesök runt om i landet. Årets första skolbesök, 12-13 januari på Internationella Skolan Dalaberg i Uddevalla, bjöd inte bara på kul möten med påhittiga elever utan på Den Godaste Skollunchen. And I’m not kidding!

Heja personalen på matbespisningen på Dalaberg! Tyvärr har jag inget idolfoto – det blev bara en disig skolbild:

internationella_skolan_uddevalla

Och nästa bild kommer också från Dalaberg. Sara Abbdah som tycker om att rita gjorde den här illustrationen till första kapitlet i ”Bakom masken”. På vänstra halvan av bilden står klassen i matkön. Törs man gissa att miljön är inspirerad av Bästa Skolmatsalen?!
Fint, eller hur?

BM elevteckning_webb

Illustratör: Sara Abbdah

Copyright © 2025 Kerstin Lundberg Hahn · Producerad av Webbverkstaden.com · Logga in