Apropå Anna-Clara Tidholms ”Knacka på” – den är tejpad och tuggad i hörnen och genomälskad hemma hos oss. Nu har barnen vuxit ifrån den, men inte jag.
Ännu slitnare, och lika älskad är den här:
Fick den av Tant Molin när jag fyllde 2 år. Och det var ju ett tag sen.
Tror bestämt att Lillan var mitt första litterära identifikationsobjekt.
Men visst var detta superläskigt:
Och hur blir det om man skriver om Kattresan på Knacka-på-vis?
Lilla katten
Ont i magen
Måste laga
Skynda fort!
(Obs! Hyllning till Anna-Clara Tidholm)
För övrigt anser jag att rim, ramsor och diverse versmått rymmer rymder av möjligheter.