• Hoppa till huvudinnehåll
  • Skip to secondary navigation

Kerstin Lundberg Hahn

Författare

  • Hem
  • Om mig
    • Vem är jag?
    • Vanliga frågor
    • Priser och utmärkelser
    • Bildgalleri
  • Besök
    • För 6-9-åringar
    • För 8-12-åringar
    • För högstadiet
    • För pedagoger
  • Blogg
  • Kontakt
  • International
  • Barn/ungdom
    • Tidens väv
      • Kolvinge
      • Valablod
    • Min hemliga tvilling
    • Pojken från längesen
    • Barnkolonin
    • Lyckokakan-serien
      • Lyckokakan
      • Mandelhjärtat
    • Skuggan i väggen
    • Vitas hemlighet
    • Backlist
      • Innan helgen är över
      • Drömbärarna
      • Böckerna om Fredde, Zacki och Mimmi
        • Bakom masken
        • Svart bälte
        • Stormens ögon
      • Böckerna om Kajsa och Johan
        • Fågeltjuvarna
        • Kalla diamanter
        • Misstänkt ljus
  • Lättläst
    • Fröken Spöke
      • Lyssna på Fröken Spöke
      • Fröken Spöke på andra språk
      • Ny Fröken Spöke!
    • Typiskt Tobias
      • Tobias på andra språk
    • Nora
      • Det brinner, Nora
      • April, april, Nora
    • Skräck
      • Det som lever under oss
      • Den som vaktar gården
    • Lättläst vuxna
  • Noveller mm
    • I väntan på bussen
    • När kylan kommer
    • Det som existerar
  • Facklitt
    • Strategier för läsförståelse
  • Alla böcker
  • Books in English

Rånarluva i Oskarshamn

Det är ganska krångligt att ta sig till Oskarshamn från Göteborg. Men när man väl kommer dit är det fint!
Var där på skolbesök första gången för tre år sedan. Då blev det fel på tåget och jag kom inte fram förrän första dagens lektioner var slut. Rätt snopet!

Den här gången åkte jag kvällen innan och allt funkade tipp-topp under de tre fullmatade dagarna 10 – 12 februari.

Mest oväntat – jag fick bo i en simhall! Ombyggd till hotell förvisso, men trampolinen var kvar i matsalen.

Mest mystiska klassen var den här som försökte gömma sig när jag tog fram kameran. Observera rånarluvan till höger i bild:

oskarshamn_klass

Mest oumbärliga sevärdhet:
Döderhultarmuseet – omöjligt att inte tänka på Emil i Lönneberga.

doderhultarn

För övrigt är jag numera en fan av Maria Pohls keramik. Man ber någon peka ut vägen, blir visad tvärs över torget, nerför en gata och sedan in på en oansenlig gård, uppför en liten halvtrappa och in i en keramikverkstad där man vill köpa ALLT!

snygg_mugg

Copyright © 2025 Kerstin Lundberg Hahn · Producerad av Webbverkstaden.com · Logga in