• Hoppa till huvudinnehåll
  • Skip to secondary navigation

Kerstin Lundberg Hahn

Författare

  • Hem
  • Om mig
    • Vem är jag?
    • Vanliga frågor
    • Priser och utmärkelser
    • Bildgalleri
  • Besök
    • För 6-9-åringar
    • För 8-12-åringar
    • För högstadiet
    • För pedagoger
  • Blogg
  • Kontakt
  • International
  • Barn/ungdom
    • Tidens väv
      • Kolvinge
      • Valablod
    • Min hemliga tvilling
    • Pojken från längesen
    • Barnkolonin
    • Lyckokakan-serien
      • Lyckokakan
      • Mandelhjärtat
    • Skuggan i väggen
    • Vitas hemlighet
    • Backlist
      • Innan helgen är över
      • Drömbärarna
      • Böckerna om Fredde, Zacki och Mimmi
        • Bakom masken
        • Svart bälte
        • Stormens ögon
      • Böckerna om Kajsa och Johan
        • Fågeltjuvarna
        • Kalla diamanter
        • Misstänkt ljus
  • Lättläst
    • Fröken Spöke
      • Lyssna på Fröken Spöke
      • Fröken Spöke på andra språk
      • Ny Fröken Spöke!
    • Typiskt Tobias
      • Tobias på andra språk
    • Nora
      • Det brinner, Nora
      • April, april, Nora
    • Skräck
      • Det som lever under oss
      • Den som vaktar gården
    • Lättläst vuxna
  • Noveller mm
    • I väntan på bussen
    • När kylan kommer
    • Det som existerar
  • Facklitt
    • Strategier för läsförståelse
  • Alla böcker
  • Books in English

”Jag vill fråga hur det känns”

Jag var på Rydskolan i Skövde härom dagen. Jättetrevligt besök! Jag fick träffa fyror och femmor och alla hade läst någon bok om Fredde, Zacki och Mimmi. På lunchen hamnade jag vid samma bord som ett gäng tjejer i femman. Vi åt ris, kyckling och currysås (och de små broccolibuketterna var perfekta!), och pratade lite om allt möjligt.

På något sätt kom vi in på figurerna i boken. Jag tror det var för att en av tjejerna frågade:
”Du, den där Fredde … han har det inte så bra hemma, va?”

Det är ju viktigt att personerna i boken känns som på riktigt, och efter ett tag var vi inne på vilken av personerna de skulle vilja träffa i verkligheten, och vad de skulle säga då. Ett par av svaren skrev jag snabbt ner på baksidan av ett kvitto:

Till Fredde: Hur kändes det att smyga ner i judolokalen när du förstod att det hade varit inbrott?
Till Zacki: Hur känns det att bli utsatt och retad bara för att man är den man är?


Mitt lunchsällskap och jag gick en sväng till bibblan också. På lapparna står namnet på deras favoritfigurer.

När jag hoppade på tåget hem mot Göteborg igen var jag så glad för det där. För att möta en annan människas liv i en bok kan ju faktiskt göra ens eget liv rikare.

Copyright © 2025 Kerstin Lundberg Hahn · Producerad av Webbverkstaden.com · Logga in