Snart är det bara korrläsningen kvar innan ”Vitas hemlighet” går till tryck. Det har varit en lång resa.
Stommen till berättelsen om Vita Olsson skrev jag för tre år sedan, och sedan fick den ligga till sig ganska rejält innan jag skrev om och redde ut och ordnade till, påhejad och med sparring av min redaktör och förläggare på Rabén & Sjögren.
Sedan läste illustratören Maria Nilsson Thore manuset och började skissa på bilder. Vi träffades hos förlaget en dag i höstas. På pricken, tyckte jag när jag såg hur hon fått ner Vita och människorna runt henne på papper. Blev alldeles varm om hjärtat.
”Vitas hemlighet” är ju en kapitelbok för de lite yngre barnen och det betyder att det ska vara en bild per kapitel.
Jag påminns om det varje gång jag träffar klasser – hur viktiga bilderna är!
Är det där han?
Vem är det som står där bakom?
Ser de ut som du hade tänkt dig?
Här är en av skisserna:
Jag har redan visat den här bilden för ett antal grupper och klasser och ställt frågan:
Hur tror ni att hon känner sig?
(Se bl.a. blogginlägg Vad finns under sängen?)
Ser fram emot att träffa 7-8-åringar i höst och prata om rädsla och andra starka känslor.
Kärlek, kanske? Saknad? Ilska?