Tältet, skinnpuffarna och mattorna som pryder barnavdelningen i Hallonbergens sprillans nya bibliotek ser ut som tagna ur Tusen och en natt. Jag var på det här alldeles nyöppnade biblioteket i två dagar (27-28/4) och träffade treor, fyror och femmor från några skolor i närheten. Skolbibliotekarierna Mie Björkman och Sara Lindwall var det som hade bjudit in. Tack! Det var jättekul att träffa alla frågvisa och påhittiga elever i Hallonbergen. (Fler bilder från det snygga biblioteket finns på den här inredningsbloggen.)
Första gången jag hörde talas om Hallonbergen var jag nog i 12-13-årsåldern och hälsade på min kusin i Järfälla. Vi åkte bil en dag och passerade orten med det fantasieggande namnet. Det låter ju faktiskt som något Astrid Lindgren kunde ha hittat på: Körsbärsdalen, Hallonbergen …
Efter två dagar i stockholmsförorten tog jag tåget en timme söderut och hamnade i Oxelösund. Torsdagen den 29/4 träffade jag glada och nyfikna elever från 3:an till 6:an på Peterslundsskolan.
Här visar jag manus för treorna. Vi pratade också om debutboken Fågeltjuvarna som de höll på att läsa. Den satt jag ju faktiskt och skrev i en sommarstuga strax utanför Oxelösund!
Jag måste erkänna att jag aldrig var särskilt bra på Sveriges geografi när jag gick i skolan. Jag bodde i Umeå och tyckte att södra Sverige (dvs allt söder om Umeå!) verkade krylla av städer, sjöar och pluttiga små landskap. Nu får jag tack och lov en väldigt praktiskt lektion i geografi genom att resa runt och besöka skolor och bibliotek. Bara i april har jag rest från Lund i söder till Körsbärsdalen i norr … eller var det från öknen i Tusen och en natt till havsviken med örnarnas skär …?
Ja, nu är jag i alla fall hemma i Västra Frölunda. Och samtidigt på väg genom en snårig skog. Nu väntar en skrivperiod, och att söka sig fram genom en historia, hitta formuleringarna och bana sig väg framåt, det känns så – som att böka upp en stig i en okänd skog. Jag har varit i andra skogar förut, men aldrig i den här.