Kerstin Lundberg Hahn

Författare

Bloggen

Att berätta i bild och text

”Skriv för barn och ungdom” heter en av Skrivarakademins kurser här i Göteborg, och jag har glädjen att få vara kursledare där, men ikväll är det gästlärare som gäller.

Sara Gimbergsson träffar deltagarna på grundkursen och berättar om sitt arbete som illustratör och författare, och om bilderbokens speciella krav och möjligheter.

Så här ser ett av Saras senaste omslag ut:

uno
”Uno i mammas mage” – en läsa många-många-gånger-bok.

Det är du och Lennart Nilsson, Sara!

Mer om Sara Gimbergsson kan du läsa på hennes hemsida.

Konstig skrivare

Veckorna bara rasslar på. Önskar det gick lika fort med islossningen.

I söndags åkte jag med en väninna och tre barn till Mölndals Museum. Fint ställe! Vårt mål var Barbieutställningen, och den var rolig och tänkvärd.

Men bäst av allt var Öppet magasin. Där finns hyllor och åter hyllor med föremål som man FÅR pilla på och kläder som man FÅR prova. Där finns ett gammalt kök med broderade hyllkantsremsor (se där ett sällan använt ord) och en TV-monitor i skafferiet som sänder Humle och Dumle.

Sedan hittade barnen den här och sa: Mamma! Vad är det här för konstig skrivare?

skrivmaskin

De provskrev förstås. De första, fjäderlätta tangentbordstryckningarna lyfte knappt typarmarna(?) från sitt lilla bokstavsbo. Då smällde de på med kraft, skrev sina namn och gav mig sedan en undrande blick:
Hur byter man rad?

Telefonen med snurrskiva väckte också funderingar.  Deras förstås, men även mina:
Min barndom står på museum …

Picasso i Karlsborg

Skola med egen strand! Det har de faktiskt i Karlsborg. Strandskolan heter den, så passande. En massa jättetrevliga elever har jag träffat där idag: 4:or, 5:or och 6:or. De enda jag lyckades fånga på bild var de här:

picasso_i_karlsborg

Inte visste jag att Picasso var från Karlsborg!
(Möjligen har det något att göra med att ett gäng elever i just den här klassen hade läst ”Falska ansikten”)

Om skrivande – och om högläsning

Här är några av deltagarna i vårens kurs ”Skriv för barn och ungdom”, djupt försjunkna i en skrivuppgift. Rasp, rasp, tänk, tänk, skriv, skriv …

skrivarakademin1

Det är både kul och givande att vara kursledare. Jag tvingas formulera insikter, och gör ännu fler när jag ska formulera dem. Så finurligt!

Igår på rasten pratade vi om högläsningsböcker. Varför finns det så få för mellanåldern? Vart man ser är det massor med läsa-lätt och läsa-själv. Det rapporterar också Svenska barnboksinstitutet (Sbi) i sin bokprovning i år. Inget ont i det. Jag lånar och köper gärna bra läsa-själv-böcker till mina barn.

Men var är högläsningsböckerna?
Har jag rätt i att de är ganska få? Och vad beror det i så fall på?
Kommentera! Hjälp mig att fundera!

Snäll och stark

Det är 8:e mars idag.

Vissa saker blir så uppenbara när man försöker förklara för barn. Absurditeter som kan gömmas i långa teoretiska resonemang uppenbaras när man skalar bort tramset för att komma till kärnan. Imorse ville jag berätta för mina döttrar (7 och 10) hur det kan komma sig att vi firar en dag som kallas internationella kvinnodagen.

”Jo, för 100 år sedan så fick kvinnorna i Sverige inte rösta”, börjar jag.
De tittar på mig med en blick som om jag hade påstått att jorden är platt.

Tänk att det fanns en tid när jorden ansågs vara platt.
Tänk att det fanns en tid när kvinnor inte fick rösta.
Tänk att det finns människor som tror att den sneda könsfördelningen i t.ex. bolagsstyrelser beror enbart på kompetens …

Dagens boktips:

þÿ
”Snäll” av Gro Dahle och Svein Nyhus.
Om Lussi som är så välanpassad att hon försvinner in i väggen. Läs den!

tusen_gånger
”Tusen gånger starkare” av Christina Herrström.
Läs den också. Särskilt vuxna som har skolbarn måste läsa den. Lova!

Tio kvinnor och en roman

Åh, vad jag gillar min bokcirkel!

I fredags träffades vi hemma hos Karin efter att ha läst Sara Stridsbergs ”Drömfakulteten”. Alla hade valt ut ett citat, vilket som helst, av vilken anledning som helst – vackert, förbryllande, meningsbärande – och så läste vi upp och pratade.

Vi liksom söker oss fram genom texten med hjälp av citaten. Det blir ett pussel av associationer, tankar och åsikter. Funderingar väcks och växer och rätt vad det är hör man sig själv säga något alldeles nytänkt.

Alla gjorde tummen upp för Stridsbergs roman, samtidigt som vi hade spännande diskussioner om samhällsstruktur, individualitet, galenskap, kvinnorörelsens historia och framtid. Tänker inte ens försöka sammanfatta. Det får bli ett av citaten:

Lena_o_Annette
Lena och Annette bläddrar efter citat

”COSMO: Kvinnors uppgift är att forska och upptäcka världen, att lösa problem och uppfinna och skoja och göra musik, att skapa en magisk värld.” (sid 304)

Att vi dessutom äter gott är förstås en bonus. (Tack Karin!)

Ett annat citat, som jag inte hittar i skrivande stund, handlade om att ”fortsätta fucka upp”. Med anledning av det funderar jag på om det är mest passande att visa vilken fin efterrätt Karin hade gjort, eller vad vi gjorde med den …

Kakan_före
Före …

Kakan_efter
Efter …

En riktig surdeg

Vi har en speciell kaka här hemma sedan igår. Han heter Herman. Hans far är en riktig surdeg och heter också Herman. Herman kaka är jättegod.

herman

Vi fick en klick Herman surdeg av en kompis till äldsta dottern. Han stod sedan på diskbänken och jäste i 10 dagar. Förutsatt att vi matade honom med socker. Herman är ett riktigt matvrak.

På tionde dagen ska man ta en del av Herman och baka kakan Herman. Resten av Herman delas upp i jäsande blobbar som man ger vidare till andra kamrater. På så sätt är Herman ett kedjebrev. (Men försök för all del inte hälla honom i ett kuvert. Det skulle bli sååå kladdigt.)

Annars undviker jag kedjebrev. Men här kom Herman – utan vidhängande förbannelse, med bara godhet!

Jag kommer att tänka på den amerikanska filmen ”Pay it forward” (tror den hette ”Skicka vidare” på svenska). Såg den på ett plan en gång – lättviktig snyftare om hur världen blir ett bättre ställe om alla gör något gott, typ som ett kedjebrev. Trots att jag borde glömt filmen i samma stund som eftertexterna rullade så har jag visst inte gjort det. Eftersom minnet dök upp i samband med Herman.

Tänk om det funkar?
Om jag gör något gott och osjälviskt för x personer de närmaste dagarna, och de gör samma sak för lika många andra , och så vidare. Vad tror ni?

Känner på mig att det måste vara snällheter som man inte skulle ha gjort ändå … till någon som inte förväntar sig det. Eller?

Jag skulle kunna …
springa ikapp brevbäraren och säg tack för att hon har burit ut posten i snökaoset?
hänga grannens tvätt?
… eller kanske …
jag funderar vidare …

God helg!

Aj! Varning!

Ja, visst gör det ont när isen spricker
när isgatan rämnar av tyngden,
när ryggsäcken spräckes
av mig uppe på,
när svanskotan splittras i två, närapå

Ja, visst gör det ont när isen spricker
men våren är härlig ändå!

isen_spricker

Varning! Gå försiktigt utanför vårt hus!

Lager på lager

Jag tycker det här är så fint! Bo R Holmbergs och Katarina Strömgårds grafiska ungdomsroman ”Eddie Bolander & jag”, om killen som sitter på glasverandan hemma i Ö-vik när telefonen ringer. Det är hans pappa, Eddie, som han inte sett på 8 år:

eddie_b_uppslag

Och så är Katarina Strömgårds fina bilder där och visar på ett sätt som ord inte kan hur 10-åringen inne i honom finns där samtidigt. Den han var när farsan stack.

Det är liksom stream-of-consciuosness i lager på lager: Ord och bild. Bild och bild.

Nu har jag fått en påminnelse från biblioteket att jag måste lämna tillbaka ”Eddie Bolander”. Okej, då …

Förresten – hur ska man bära sig åt för att få vuxna att läsa vissa böcker som står på ungdomshyllan? Eller bland bilderböckerna? Eller på barnavdelningen?

Gråtböcker

Jag hakar genast på Eva Swedenmarks bloggfråga om vilka böcker som får mig att gråta.
Ja, en massa egentligen. De flesta kvällar ligger jag väl och torkar en liten tår ur ögonvrån, inte alltid för att det är sorgligt. Ibland bara för att något är på pricken fångat. Eller för att trötta ögon tåras?

Men här är ett par riktiga hulkare:

gråtböcker

Längst ner ”Edward Tulanes fantastiska resa” av Kate Di Camillo. Läste slutet högt för barnen på en strand i Danmark.
Och de ba: ”Va äre, mamma? Läs!”
Och jag ba snyft-snyft.´

Än värre var det med ”Vägen”/”The Road” av Cormac McCarthy. Jag hickade mig igenom sista kapitlet och låste sedan in mig på toa och grät ut. Hjälp! En av decenniets läsupplevelser. Skaffade den genast på både svenska och engelska för att njuta dubbelt.

Vill inte se filmen – vill ha mina inre bilder i fred!

Någon som tagit risken???

Rånarluva i Oskarshamn

Det är ganska krångligt att ta sig till Oskarshamn från Göteborg. Men när man väl kommer dit är det fint!
Var där på skolbesök första gången för tre år sedan. Då blev det fel på tåget och jag kom inte fram förrän första dagens lektioner var slut. Rätt snopet!

Den här gången åkte jag kvällen innan och allt funkade tipp-topp under de tre fullmatade dagarna 10 – 12 februari.

Mest oväntat – jag fick bo i en simhall! Ombyggd till hotell förvisso, men trampolinen var kvar i matsalen.

Mest mystiska klassen var den här som försökte gömma sig när jag tog fram kameran. Observera rånarluvan till höger i bild:

oskarshamn_klass

Mest oumbärliga sevärdhet:
Döderhultarmuseet – omöjligt att inte tänka på Emil i Lönneberga.

doderhultarn

För övrigt är jag numera en fan av Maria Pohls keramik. Man ber någon peka ut vägen, blir visad tvärs över torget, nerför en gata och sedan in på en oansenlig gård, uppför en liten halvtrappa och in i en keramikverkstad där man vill köpa ALLT!

snygg_mugg

Vispgrädde

Jag har sagt det förut, men alltså: När jag var liten brukade jag fantisera att snön som täckte allt med vitt fluff var vipsgrädde.

Byggarbetare i vispgrädde
Byggarbetare i vispgrädde

Trappa med vispgrädde
Trappa med vispgrädde

Semla med vispgrädde
Semla med vispgrädde

Godaste skollunchen

Jag har förmånen att få äta mig genom en ansenlig del av Sveriges skolmatsalar på mina författarbesök runt om i landet. Årets första skolbesök, 12-13 januari på Internationella Skolan Dalaberg i Uddevalla, bjöd inte bara på kul möten med påhittiga elever utan på Den Godaste Skollunchen. And I’m not kidding!

Heja personalen på matbespisningen på Dalaberg! Tyvärr har jag inget idolfoto – det blev bara en disig skolbild:

internationella_skolan_uddevalla

Och nästa bild kommer också från Dalaberg. Sara Abbdah som tycker om att rita gjorde den här illustrationen till första kapitlet i ”Bakom masken”. På vänstra halvan av bilden står klassen i matkön. Törs man gissa att miljön är inspirerad av Bästa Skolmatsalen?!
Fint, eller hur?

BM elevteckning_webb

Illustratör: Sara Abbdah

Sönderälskade böcker

Apropå  Anna-Clara Tidholms ”Knacka på” – den är tejpad och tuggad i hörnen och genomälskad hemma hos oss. Nu har barnen vuxit ifrån den, men inte jag.
Ännu slitnare, och lika älskad är den här:

 kattresan

Fick den av Tant Molin när jag fyllde 2 år. Och det var ju ett tag sen.
Tror bestämt att Lillan var mitt första litterära identifikationsobjekt.
Men visst var detta superläskigt:

katten_sprack

Och hur blir det om man skriver om Kattresan på Knacka-på-vis?

Lilla katten
Ont i magen
Måste laga
Skynda fort!

(Obs! Hyllning till Anna-Clara Tidholm)

För övrigt anser jag att rim, ramsor och diverse versmått rymmer rymder av möjligheter.

Hej och välkommen

Jo, nu börjar jag blogga. Vi får se vad det blir. Lite spridda anteckningar i ord och bild om vad jag gör, platser jag besöker, saker jag ser och tänker på. Böcker, förstås.
I januari var jag i Umeå. Passade på att besöka fina Bokcafé Pilgatan, som ligger på just Pilgatan. Förutom att soppan var god och sällskapet trevligt (tack, Annika) så blev jag överförtjust i dörren till rummet med barnlitteratur. Kolla här:

knacka-pa-dorr

Vilken hyllning till Anna-Clara Tidholms ”Knacka på” – en genialisk bilderbok som ju verkligen utnyttjar själva den bläddrande delen av läsandet. Jag älskar den. Dessutom var dörren så … behändig. Den blåa, lilla kunde öppnas separat och passar perfekt för små människor. En dörr in till böckerna.

Bokcafé Pilagtan ser ut så här:

bokcafe_pilgatan

Det var för övrigt 20 minusgrader.