Efter några skrivarveckor på hemmaplan bär det ut på vägarna igen. Mest järnvägarna. Ibland känner jag mig som en reklambild för stora tågbolaget där jag sitter och drömmer till den passerande utsikten. Så vacker den är i år – höstutsikten!
I veckan har jag varit i Ljungby på alldeles, alldeles nybyggda Kungshögsskolan. Vacker byggnad, härliga klasser! Jag fick 110 minuter på mig i båda klasserna så vi hann både utforska deckargenrens grundkrav, skapa karaktärer, dra igång ett mysterium och dessutom göra en snabb skrivövning.
Från Ljungby gick resan vidare till Jönköping. Där gick jag på Friskis & Svettis – visst är jag duktig! (Det blir så sällan att jag vill passa på att skryta när jag lyckas med föresatserna.) Passet hette box. Det innebär boxning, två & två. Man turas om med handskar och ”mitsar” – ett slags kuddar man håller och som ens partner ska slå mot. Jag fick en boxningspartner som var hälften så gammal och dubbelt så stark. Hjälp vilka högerkrokar hon lassade in. Författararmar är inte sådär överdrivet muskulösa kan man konstatera. I alla fall inte mina. Ett tag var det nära att rubriken på det här inlägget hade blivit ”Knockad i Jönköping” – men nej, jag stod pall hela ronden ut … menar passet. Yes!
Sedan sov jag så gott. Som knockad.
På onsdagen var det heldag i Ölmstad. Träffade 2:or – 6:or och avslutade med en workshop för lärarna. Några av dem såg så här glada ut:
Hur lång är en långtradare egentligen?
Och jag var också glad när jag åkte hem på kvällen. Man blir det av att träffa engagerade lärare och påhittiga elever.
Men på hemresan var det ingen utsikt längre, bara mörker och regndis.
Imorgon blir det Forshaga, norr om Karlstad.