För en vecka sedan var jag på plats på Konserthuset i Stockholm och såg Shaun Tan ta emot ALMA-priset. Det var en fin ceremoni med röda mattan, Eva Dahlgren, en kronprinsessa och mycket applåder. Vi applåderade förstås för den begåvade och mångsidige Shaun Tan och det kändes som om vi samtidigt firade barn- och ungdomslitteraturen. Allt till Astrid Lindgrens minne.
I sitt tacktal sa Shaun Tan bland annat (och ungefär … rätta mig den som minns bättre …), att ”vi som sitter här har något gemensamt: vi läser för barn, vi skriver för barn , eller – at the very least – så har vi varit barn”. Där satte han ju fingret på något lika självklart som ofta förbisett – det finns ingen avgrundsskillnad mellan barn och vuxna. Vuxna har varit barn (även om en del verkar ha glömt bort det) och barn är sådana där människor som med tiden blir vuxna.
Shaun Tans böcker är av den bästa sorten, den som talar till läsare oavsett ålder.
Röda mattan var förresten klarlila, och för den som tvekade om vägen så fanns det pilar:
Den som har läst eller sett Shaun Tans Oscarsbelönade ”The Lost Thing” kanske känner igen pilen?
Trailer till filmen finns att se här.
För mer matig läsning och länktips om Shaun Tan, ta vägen till BarnBoksNätets blogg och Caroline Röstlunds inlägg där!