Här är några av deltagarna i vårens kurs ”Skriv för barn och ungdom”, djupt försjunkna i en skrivuppgift. Rasp, rasp, tänk, tänk, skriv, skriv …
Det är både kul och givande att vara kursledare. Jag tvingas formulera insikter, och gör ännu fler när jag ska formulera dem. Så finurligt!
Igår på rasten pratade vi om högläsningsböcker. Varför finns det så få för mellanåldern? Vart man ser är det massor med läsa-lätt och läsa-själv. Det rapporterar också Svenska barnboksinstitutet (Sbi) i sin bokprovning i år. Inget ont i det. Jag lånar och köper gärna bra läsa-själv-böcker till mina barn.
Men var är högläsningsböckerna?
Har jag rätt i att de är ganska få? Och vad beror det i så fall på?
Kommentera! Hjälp mig att fundera!