Första boken ut 2015 var ”Fröken Spöke” som kom på Nypon förlag i februari. Lättläst. Läskig om man är i 7-årsåldern, humoristisk om man är sisådär 10-12. Passar läsare som vill ha enkla, roliga och ganska korta berättelser. Åsa Rosén illustrerar i färg.
Redan i augusti kom uppföljaren med den givna titeln ”Fröken Spöke kommer tillbaka”.
Strax därefter, lagom till bokmässan, kom årets längre barnroman ”Mandelhjärtat” (Rabén & Sjögren) som är en fristående fortsättning på ”Lyckokakan”. Kakor är gott. Livet är fullt av känslor, pinsamheter och stora beslut. Och Maria Nilsson Thore gör sååå fina bilder.
Och tack vare den lättlästa serien om Fröken Spöke har jag återupptäckt förtjusningen i att skriva kort. Under året som gick har det nämligen blivit tre noveller också:
”I väntan på bussen” i samlingen Bara för dig på mellanstadiet (Rabén & Sjögren). Gick och tänkte på novellinnehåll i flera månader när jag fick frågan och sedan, plötsligt (!), skrev jag något helt annorlunda.
Novell nummer två heter ”Kattnapparen” och ingår i antologin Deckargåtor (En bok för alla).
Och trean är en läskig sak som heter ”Huset” (Rabén & Sjögren). Obs! Denna finns än så länge enbart som e-bok. Ett knapptryck bort via bibliotek eller nätbokhandel.
Grädden på moset 2015: Lyckokakan på tyska. Då heter den ”Oskar und die Sache mit dem Glück” (Aladin Verlag) Och så till sist en återutgivning av ”Kalla diamanter”, boken som doftar kanelbullar! Nu som pocket hos En bok för alla med nyskriven epilog där en av huvudpersonerna möter en mystisk kvinna på bussen. Hon heter Kerstin och påstår att hon är författare …
