Promenerade genom en vassrugge. Det var vackert. Och lät vackert också. Sedan drömde jag på natten.
Viss vass viskar i vinden,
susar med vassa blad
v är vass
s är sus
som prasslar i öronbad
Författare
Associationer hoppar ibland runt som vildingar i hjärnan. Men vildingarnas land nummer ett just nu är trädgårdslandet, och värsta vildingarna där är – tveklöst – Rabarbern!
Milda makter – det måste vara något från yttre rymden som har landat bredvid lekstugan för det här kan väl inte vara en ofarlig liten trädgårdsväxt? I mean, look at it!
Diset svepte in villaidyllen i falsk trygghet. Vid lekstugans knut lurade inkräktaren. Hela vintern hade den ruvat där, djupt nerborrad i lerjorden, och bidat sin tid.
Våren var sen det året, men nu var det dags …
Missa inte: The Return of the Rhubarb.
Coming soon to a place very near you!
Ja, visst gör det ont när isen spricker
när isgatan rämnar av tyngden,
när ryggsäcken spräckes
av mig uppe på,
när svanskotan splittras i två, närapå
Ja, visst gör det ont när isen spricker
men våren är härlig ändå!
Varning! Gå försiktigt utanför vårt hus!
Apropå Anna-Clara Tidholms ”Knacka på” – den är tejpad och tuggad i hörnen och genomälskad hemma hos oss. Nu har barnen vuxit ifrån den, men inte jag.
Ännu slitnare, och lika älskad är den här:
Fick den av Tant Molin när jag fyllde 2 år. Och det var ju ett tag sen.
Tror bestämt att Lillan var mitt första litterära identifikationsobjekt.
Men visst var detta superläskigt:
Och hur blir det om man skriver om Kattresan på Knacka-på-vis?
Lilla katten
Ont i magen
Måste laga
Skynda fort!
(Obs! Hyllning till Anna-Clara Tidholm)
För övrigt anser jag att rim, ramsor och diverse versmått rymmer rymder av möjligheter.