Om skrivande – och om högläsning

Publicerat den 9 mars 2010 kl.19:28

Här är några av deltagarna i vårens kurs ”Skriv för barn och ungdom”, djupt försjunkna i en skrivuppgift. Rasp, rasp, tänk, tänk, skriv, skriv …

skrivarakademin1

Det är både kul och givande att vara kursledare. Jag tvingas formulera insikter, och gör ännu fler när jag ska formulera dem. Så finurligt!

Igår på rasten pratade vi om högläsningsböcker. Varför finns det så få för mellanåldern? Vart man ser är det massor med läsa-lätt och läsa-själv. Det rapporterar också Svenska barnboksinstitutet (Sbi) i sin bokprovning i år. Inget ont i det. Jag lånar och köper gärna bra läsa-själv-böcker till mina barn.

Men var är högläsningsböckerna?
Har jag rätt i att de är ganska få? Och vad beror det i så fall på?
Kommentera! Hjälp mig att fundera!

Etiketter: ,

8 kommentarerer till “Om skrivande – och om högläsning”

  1. Jag upplever att det finns en trend om läsandet som lutar åt att ungarna ska läsa själva.
    Att så fort de alls kan, ska de läsa själva, för att öva. Och för att de kan. För att det är BRA och NYTTIGT att läsa böcker och att läsa själv.
    Jag gillar inte det där.
    Alltså, visst ska man uppmuntra ungarna att läsa själva, och visst finns det ungar som till och med föredrar det, men det ena utesluter ju inte det andra? De böckerna som en nybörjarläsare klarar av att läsa är ju något helt annat än de böckerna samma unge klarar av att lyssna på?
    Och själva högläsningssituationen är så speciell, något av det bästa tycker jag. Då får man också möjlighet att prata om det man läst, när man läser tillsammans nämligen.
    Överhuvudtaget ryggar jag för nyttoaspekten på barnens läsande.
    Ja, man behöver kunna läsa. Och ja man behöver dessutom kunna ta till sig ganska komplicerad text – för att alls klara sig i samhället. Men skönlitteratur – smaka på ordet.
    Jag tänker mig att ”skön” i det sammanhanget handlar om handlar om skönhet och njutning på en gång.Det ska vara skönt att läsa, helt enkelt. Sen njuter vi ju av ganska olika saker förstås…

  2. Tidens individualism? Tidspressade föräldrar som inte tycker sig hinna läsa för de något större barnen? Stora klasser som gör det svårt för lärare att få barnen att koncentrerat lyssna? Detta sammantaget gör att efterfrågan minskar? Rätt eller fel, jag vet inte, hur man motverkar detta? Det vet jag inte heller. I mitt barns 1:a klass säger man att skolan inte kan lära barnen läsa nu, det ska dom lära sig själva.

  3. Återkommer när mina barn blivit så gamla att jag fått anledning att sätta mig in i frågan. Än så länge älskar de kvällssagostunden – alla tre, från två till sju år gamla.

  4. Tyvärr kan jag uppleva att det, både från pedagoger och förälders håll, fokuseras på hur bra eller dåligt barnet läser. Att det blir en stress hos barnet att klämma antingen den tjockaste boken eller att klara av att traggla igenom sig den lättaste lästräningsboken… Men då försvinner ju nyfikenheten på själva berättelsen, det bärande i boken… Jag försöker ofta tala om högläsning när jag visar biblioteksbesökare till lättlästhyllan, just för att dessa böcker många gånger kan vara torftiga – ÄVEN om jag tycker att det är en stor skillnad på utgivningen på bara några år, mycket tack vare duktiga svenska författare. Genom högläsningen kan man ju oavsett läsnivå nå till svindlande världar och nå ett rikt (berikande) språk. Och en gemensam stund, en delad upplevelse och ett samtal mellan både barn och vuxen. I det stora flöde av litteratur för barn och ungdomar så finns det ju några guldkorn ändå att läsa högt tycker jag! Jag älskar också boken om kaninen Edward Tulane och den hade vi i ett läsprojekt för 5:e klassare, för 4:e klassare visade vi på Selma Lagerlöfs berättelser och läste högt ur både Nils Holgersson och ur novellsamlingar. På det sättet är ju biblioteken en skattkammare – som har både nytt och gammalt… Började prata just nu med en kollega om högläsning och hon menade att trenden med att lyssna på CD-böcker kan ses som en sorts högläsning för både vuxna och barn…Jag tror att det har varit enormt stor efterfrågan på just lättlästa böcker och att det har funnits ett behov av att förnya det utbudet – men nu kanske det är dags att ge ut mer högläsningsböcker!

  5. Är det en ny trend att andelen högläsningsböcker minskat? Eller har det varit så länge?

    Kanske är det föräldrarna som vill spela dataspel hellre än att läsa för barnen också. Eller vill de plocka undan disken.

    Det som jag tror skulle bryta trenden är en STOR undersökning som visar att barnen utvecklas bättre och blir smartare om man fortsätter att läsa för dem även efter de kan läsa själva. Eller någon liknande stor positiv effekt för barnen. Detta givet att sådana effekter finns, vilket jag tycker är ganska troligt men inte självklart. :)

    Själv skulle jag gärna se fler högläsningsböcker i handeln.

    Ingerun

    P.s I går fick mina barn välja varsin bok själva från bokrean på Ica maxi. Hallå den ena var en pinsam översatt bok som hette ”Var snäll tack!” Helt uppenbart en översättning av Please och thank you, men det som stod i boken blev knappt läsbart på svenska. Förutom att det var URTRÅKIGT. Jag undrar en annan sak – varför finns det så oerhört många översatta barnböcker av tveksam kvalitet? Jag gissar redan svaret – det blir naturligtvis billigt.

    På sätt och vis tycker jag detta är ett större problem för de barn som bara läser dessa böcker kommer aldrig att vilja läsa mer!

  6. Så läsvärda kommentarer! Några spår som iaf jag kommer att fortsätta fundera kring:

    - Hur får man upp ögonen – hos både föräldrar o pedagoger – för högläsningens betydelse?
    - Vad ÄR egntligen en högläsningsbok?
    - Är det kanske tokigt att ställa läsa-lätt o läsa-själv MOT högläsning?
    - Nyttotänkandet – fälla eller möjlighet?

    Och så gillar jag din upprördhet Jessika, när du hävdar skönlitteraturens rätt att vara ”skön”. Tror den är släkt med din ilska, Ingerun, över en del av de URTRÅKIGA, slarvöversatta, stendöda men färgglada stormarknadsböckerna som riskerar att kväva spirande läsglädje för alltid.
    Mer ilska åt barnboksfolket!

    För övrigt håller jag med Camilla om att Bibilioteket är en skattkammare!

  7. Såg en bok på bibblan igår som heter ” Att läsa högt – viktigt, roligt, härligt! Tips om högläsningsböcker i urval av Inger Hasselbaum.

  8. Vi läser mycket för våra barn som är 3 och 6 år gamla. I perioder fastnar 6-åringen för Bamse-tidningar och ett tag ”förfasades” jag över detta och ville välja böcker istället. Men det är lungt, helt plötsligt är vi inne i ett stim där det är Sandvargen för hela slanten.

    Vad vill jag ha sagt med detta … jo, att jag tycker att all högläsning är bra, oavsett vad man läser. Det handlar mycket om att ha tid och vara nära. Helt plötsligt är det ”kvalitetsböcker” som gäller igen.

    PS. Men jag måste erkänna att jag tvärvägrade att läsa serietidningen Tom & Jerry mer än en gång. Den var bara FÖR dålig ;-)

Skriv nåt här!