Möte med Nina Björk

Publicerat den 14 april 2010 kl.19:47

Ja, alltså inte Nina Björk, författaren. Utan Nina, björken.

Jag inledde den här dagen på Montessoriskolan i Kungälv med att fundera kring träd – deras fingrar och armar och fötter och rötter. F-klasseleverna hängde på direkt och ganska snart hade vi fått ihop en lång smal björkflicka med gröna naglar och grönt halsband. Vi började hitta på en saga om henne och då ville jag veta vad hon hette. Svaret kom tveklöst från en flicka i ringen: Nina!

Nina_Bjork
Nina Björk, en sångfågel, en bofink och en skata

trädillustratör
En av illustratörerna på Kungälvs Montessoriskola

Jag hann även träffa 2-3:or och 4-5:or denna omväxlande dag. Det händer under en och annan berättarverkstad, under ett och annat påhittarpass, att det blir alldeles extra bra – när eleverna lyssnar på varandra, nickar och bygger på och bygger vidare, testar idéer och funderar ihop. Jag tror att de, precis som jag, känner att det har hänt något speciellt under en sådan timme. Ett plus ett har blivit … typ fem?!

2-3:orna arbetade så svetten lackade med en saga som kom att handla om ett ensamt, blekt spöke i ett stort slott täckt av spindelväv – samtidigt som de funderade på ingredienserna till en egen saga. Applåd till dem, för det var sista passet på dagen!

4-5:orna funderade ihop intrigen till en deckare, och att döma av gesterna nedan var de ganska nöjda:

Tankekarta

På hemvägen hann jag smita in på kexfabrikens butik så att jag hade något att mumsa på medan jag körde hem. Smålog för mig själv och mindes studentkamraten för länge sedan som bodde i ett hyrt rum i Kungälv ett par veckor innan han fick studentrum i Göteborg:

” Det är inte klokt vad folk bakar i Kungälv. Det luktar så gott!!”

Etiketter: ,

2 kommentarerer till “Möte med Nina Björk”

  1. Nina Björk har jag minsann fått höra om från mina barn. Kul historia, speciellt det att hon skadade sin ena fot men till kom på att det inte gjorde nåt – för hon hade ju så många andra fötter! :)

    Tack för besöket, barnen hade jättekul.

    /Ingerun

  2. Underbart!
    Och nu kom jag ihåg en fin kexfabrikutflyckt när grabben var liten. Han och vi och vår kompis och hennes son, först kexfabriken och sen fästningen. Killarna sprang på lösen, utan att ramla ner någonstans och alla kex blev uppätna.
    Skulle man göra igen någon gång, får väl låna lite barn…

Skriv nåt här!