Doften av regn

Publicerat den 16 september 2010 kl.13:47

Den här boken måste ni också läsa!

Lesley Beake har skrivit ”Luktar det regn – Song of Be”. Jag har legat i soffan hela förmiddagen, uppslukad av Flickans Bes berättelse. Jag har varit med henne på vandring över sydafrikanska grässtäpper, jag har kikat in i det kalla rummet med betonggolv på farmen där hon och hennes mamma ska bo, jag har varit vid Bes sida när hon borstar farmarhustruns hår och lyssnar på hennes berättelser, och jag höll andan när Be i förtvivlan vandrade ut i sandstormen.

Det är den enda av Lesley Beakes böcker som – än så länge – finns översatt till svenska.

Missa inte samtalen mellan svenska och sydafrikanska barn- och ungdomsboksförfattare på Bokmässan i Göteborg om en dryg vecka!

Litteraturscenen A 01:60, lördag 11.00 – 12.00
Klockan 11.00 samtalar jag med Patricia Schonstein (se föregående inlägg) och klockan 11.40 inleder Helen Rundgren sitt samtal med Lesley Beake, varpå även jag får chans att utbyta erfarenheter med denna spännande författare.
Piet Grobler får man ju inte heller missa- prisbelönt bilderbokskonstnär. Han samtalar med Anders Brundin 11.20.

Vad kul det ska bli!

Etiketter: ,

Drabbande läsning

Publicerat den 13 september 2010 kl.14:02

Det händer ibland att man blir så drabbad av en bok att man närmast kippar efter andan. Så är fallet med ”Skyline” av Patricia Schonstein Pinnock.

Snart är det bokmässa i Göteborg och då har jag glädjen att få intervjua denna sydafrikanska författare. Det sker på Författarförbundets scen på lördag förmiddag. Som förberedelse gick jag förstås till mitt hembibliotek i Frölunda och lånade den ena av blott två titlar som finns översatta till svenska.

Det var lunchdags så jag satte mig i fiket utanför och tog en macka, började läsa, och förflyttades genast till det slitna hyreshuset Skyline i Kapstaden, där författaren genom en tonårig flicka låter mig möta människor från hela den afrikanska kontinenten som lever där, som trängs och minns, och vars upplevelser jag får ta del av i berättelsefragment och bilder.

Och efter bara fyra korta kapitel måste jag lyfta blicken, andas djupt och torka bort tårarna med fikets pappersservett. Det är så starkt och så fantastiskt skrivet! Lättläst och vackert samtidigt som krigets grymheter avlöser varandra. En av skribenterna på Bokhora ”startade en fanclub” redan 2007. Jag ansluter mig.

Patricia Schonstein Pinnock  har skrivit ett stort antal barnböcker, samt poesi och romaner. Intervjuerna på Författarförbundets scen är en rad möten mellan sydafrikanska och svenska barnboksförfattare. Jag har inte fått tag på någon barnbok av henne, men läser vidare i ”Skyline” och funderar mycket på vilka frågor jag ska ställa.

Den som är på bokmässan i Göteborg lördagen den 25/9 – kom till Sveriges Författarförbunds scen (A 01:60) klockan 11.00!

Etiketter:

Vita är här!

Publicerat den 27 augusti 2010 kl.9:06

Igår sa det plopp i brevlådan.
Nej, förresten. Jag såg att brevbäraren var på väg samtidigt som jag kom hem, så jag stannade vid grinden och väntade. Jag visste ju att hon var på väg, Vita.

Jag: Här står jag och väntar på post.
Brevbäraren halar upp ett vitt vadderat kuvert ur cykelväskan:
Kan det vara det här?

Ja, det kunde det.
Och det är en riktigt speciell känsla att hålla den fysiska boken i handen första gången, slå upp den, bläddra … Äntligen. Och samtidigt – hjälp! Nu släpps hon ut i världen, Vita Olsson, med sin längtan, sin rädsla och sina alldeles för lite lösa framtänder. Bortom min kontroll.


Första läsaren la sig på köksgolvet …

Etiketter:

Skrivmaskiner, kaffepannor och eviga äventyr

Publicerat den 24 augusti 2010 kl.16:21

Jag skrev en mening tidigare idag, mitt i ett manus någonstans:

Jag knölade ihop min teckning och slängde pappersbollen i en båge ut över vattnet. Den landade ljudlöst på ytan och fördes genast iväg av strömmen nerför älven och försvann. Strömmen var mycket starkare än man kunde tro när man såg den svarta, blanka ytan.

Då mindes jag med ens ett annat vatten och ett annat papper … Sommaren 1976, som kanske var mitt livs första riktiga skrivarsommar. Det som hände i verkligheten (nattliga besök på farmors utedass) blandades med fantasier (kringsmygande mördare och spöken). I minnet är allt ett enda pågående äventyr, och jag hade anledning att vara min då 12-åriga kusin Barbro mycket tacksam.

skrivmaskin

Platsen var Bjurliden, en samling gårdar ett par kilometer från Boliden i Västerbotten, pappas barndomshem. Farmor stod i köket och stekte plättar. Eller också var hon i bagarstugan och bakade mjuuk-kakun.

Jag, min syster och vår kusin Barbro levde i en sommarlovslång sommarlek av fantasier, spökhistorier och skrivande. Barbro lyckades använda farmors redan då halvt antika skrivmaskin. Hon hade nämligen fixat en anordning bestående av ett kraftigt gummiband och en kaffepanna fylld med vatten till tyngd som snäpp för snäpp drog fram valsen vars fjäder hade gett upp. Jag var mycket imponerad av denna uppfinningsrikedom.

Själv skrev jag mest för hand. På iturivna, rutiga A4. Historierna växte vilt och till synes planlöst men vi fick nog ihop dem till sist. För det mesta.

En dag bestämde vi oss för att ta med oss skrivarbetet ner till bryggan. Det var ju så soligt. Vattnet var varmt, mjukt och brunt. Abborrar och mört pilade in och ut ur vassruggen intill. Jag låg på mage och skrev och var bara kroppsligt närvarande där i solen, på bryggan, i Västerbotten. Tills en vindpust slet tag i pappersbunten och spred ut den över vattenytan. Som pappersbåtar seglade mina berättelsefragment iväg.

Panik!

Vet inte om jag minns rätt nu, men jag tror att det var min kusin - tävlingssimmare, uppfinningsrik, snabb och fnittrig, som kastade sig i och lyckades fiska upp de flesta manusbladen. Tack Barbro!

plums

Det har gått 34 år (!) sedan den där sommaren, och jag har glömt vilken berättelse det var som fick bada i Bjurli-träsket. Men själva känslan av att skrivandet kan få en att gå in i en annan dimension och bara vara kroppsligen närvarande i den vanliga verkligheten bär jag fortfarande med mig. Och på sätt och vis var det väl det som hände i förmiddags. Kroppen här. Sinnet i manusverkligheten, och så minnet – plötsligt – på en brygga i Bjurliden 1976 …

 
 
 
 

 

Etiketter: ,

Stenansikte i Bohuslän

Publicerat den 6 augusti 2010 kl.11:47

Trodde jag skulle kunna blogga under pågående semester. Tji fick jag, och lika bra var väl det. Men nu är sommarresorna över. Sista etappen var segling i Bohuslän där jag hittade detta stenansikte:

stenansikte

Ser ni det buskiga ögonbrymet högst upp till vänster? Det blundande ögat där under? Linjen ner mot näsan i bilden nedre högra hörn? En sovande stenjätte med munnen under ytan. Vad händer när han vaknar?

”Vitas hemlighet” på franska!

Publicerat den 5 juli 2010 kl.16:03

Oj! Fick ett roligt samtal från Åsa Bergman på Rabén & Sjögren Agency. Det franska förlaget Bayard Jeunesse har köpt rättigheterna att ge ut ”Vitas hemlighet” på franska.
På svenska i september i år (läs mer här), och på franska 2011 eller 2012 alltså. Komplett med Maria Nilsson Thores fina bilder.

Ju suis trés heureux.

vitas_hemlighet_224

Och vad blir ”Vitas hemlighet” på franska?

Etiketter:

Bilder i sten

Publicerat den 14 juni 2010 kl.18:18

Författare kan vara ett ganska ensamt jobb. Tack och lov har jag ett helt nätverk fullt av arbetskamrater: Barnboksnätet (BBN).

Vi samlar både författare och illustratörer. Några träffar jag ofta, andra mer sällan. För en dryg vecka sedan hade vi sommaravslutning, träffades hos Annika Rockström i Brastad. Annika har en hel äppelodling (!) och den stod fortfarande i blom. Det var så vackert som i självaste Körsbärsdalen.

aeppelblom

Efter lunch och möte åkte vi och tittade på hällristningar, och Annika berättade. Det är hon bra på!

annika_haellristningar
Heliga symboler eller fyllegraffiti? När barnboksförfattarna kollar in hällristningar är teorierna många.

För den som till äventyrs har missat att Barnboksnätet har börjat blogga: Här kommer länken:
Barnboksnätets blogg

Och för berättelsesugna som har vägarna förbi Slottskogen i Göteborg i sommar:
Berättelser vid elden

Etiketter:

Hemlighetsbilder

Publicerat den 7 juni 2010 kl.9:15

Snart är det bara korrläsningen kvar innan ”Vitas hemlighet” går till tryck. Det har varit en lång resa.

Stommen till berättelsen om Vita Olsson skrev jag för tre år sedan, och sedan fick den ligga till sig ganska rejält innan jag skrev om och redde ut och ordnade till, påhejad och med sparring av min redaktör och förläggare på Rabén & Sjögren.

Sedan läste illustratören Maria Nilsson Thore manuset och började skissa på bilder. Vi träffades hos förlaget en dag i höstas. På pricken, tyckte jag när jag såg hur hon fått ner Vita och människorna runt henne på papper. Blev alldeles varm om hjärtat.

maria_nilsson_thore

”Vitas hemlighet” är ju en kapitelbok för de lite yngre barnen och det betyder att det ska vara en bild per kapitel.

Jag påminns om det varje gång jag träffar klasser – hur viktiga bilderna är!

Är det där han?

Vem är det som står där bakom?
Ser de ut som du hade tänkt dig?

Här är en av skisserna:

kap5

Jag har redan visat den här bilden för ett antal grupper och klasser och ställt frågan:
Hur tror ni att hon känner sig?
(Se bl.a. blogginlägg Vad finns under sängen?)

Ser fram emot att träffa 7-8-åringar i höst och prata om rädsla och andra starka känslor.
Kärlek, kanske? Saknad? Ilska?

Etiketter:

Visdomsord från Mumindalen

Publicerat den 26 maj 2010 kl.15:17

Den här lilla gruppen står i mitt fönster tillsammans med en gatusten från Berlin som jag har fått av Sassa Buregren.

mumingrupp

Mumingruppen står där och påminner mig om en viktig sak:
”Hela livet kan ju strängt taget vara en picknick – bara man gör det till en.”

Hos Lyrans Noblesser hittade jag en länk till en oemotståndlig quiz hos Barnens Bokklubb. Vem är jag i Muminfamiljen? Jo, Muminpappan.

Är rätt nöjd med resultatet: En romantiker som drömmer om vilda äventyr.

Var det någon som märkte att just Muminpappan saknades i gruppen på bilden. Han finns nämligen i kajuten på en båt som står mig nära. Och den heter … Äventyret!

Att gömma sig i biblioteket

Publicerat den 19 maj 2010 kl.16:43

Idag fick jag vara något fint. Jag var en del av priset i en skrivartävling som Askims bibliotek hade ordnat för skolorna i närheten.

Närmare 70 bidrag hade kommit in och efter idogt läsande och funderande utsåg bibliotekarierna vinnarberättelsen och bjöd in hela hennes klass.

Spänd stämning. Ingen visste vilken berättelse som kammat hem priset. Jag fick sitta gömd bakom en bokhylla. Kändes lite fnissigt. Därför missade jag minen när vinnaren förstod att det var hon. Men så här nöjd såg hon ut en stund senare:

pristagare_Askim

Då hade jag också hunnit testa deras deckarhjärnor, och dem var det inget fel på. Snarare tvärtom. Lite goda råd på vägen ifall jag skulle vilja skriva fantasy fick jag också.

Här är fler elever i klass 5 från Montessoriskolan Polstjärnan i Billdal:

Askim_klass

Och här är jag tillsammans med de skådespelande bibliotekarierna Anna och Mia, som spelade upp vinnarberättelsen:

KLH_Anna_Mia

Sedan cyklade jag hem och klippte gräset och drack ett stort glas saft med isbitar!

Etiketter: