Märklig upplevelse 8:e mars

Jag minns en morgon för några år sedan när jag satt och bläddrade i GP, ströläste, drack morgonkaffe. Efter ett tag kände jag att det var något konstigt med tidningen. Jag kunde inte förstå vad det var … en känsla av att något inte var som vanligt …
När jag såg datumet, 8:e mars, insåg jag vad det kanske var. Jag kontrollbläddrade igenom tidningen en gång till för att förvissa mig. Jo – den dagen hade GP bara kvinnor på alla bilder i alla tre delarna. Och det hade alltså gett mig en känsla av att något var ”konstigt”?!
Den upplevelsen gjorde faktiskt så stort intryck att jag numera, lite då och då, på kul (fast det är sällan så uppmuntrande) bläddrar igenom en tidning och snabbräknar antal män/antal kvinnor på bilderna. Prova själv. Prova 8:e mars, och prova sedan vilken annan dag som helst av årets 365 …

Förra året den här dagen bloggade jag om boktips. Nämligen den här:

”Snäll” av Gro Dahle och Svein Nyhus

Och den här:

”Tusen gånger starkare” av Christina Herrström

Länk till fjolårets inlägg.

Men titta här. Fick tips på en länk till en fin bokblogg som i sin tur länkade vidare till Youtube där Rebecca Borg i Växjö gjort ett finfint videoboktips om ”Vitas hemlighet”. Lite spoilervarning att man får veta en del om hemligheten, fast det gör inget.

Fin musik är det också!

Klicka här för att komma direkt till klippet.

Jag var på utställning idag, Jessika Berglunds utställning Koltrastvåren på Botaniska trädgården (Gbg). Så sevärd! Och Jessika berättade verkligen fängslande  – varje torkad ärtväxt, varje vacker fjäder, varje kotte och fågelkranium hade sin egen berättelse. Det blev ett collage av intryck, och det handlade om kärlek, tror jag … kärlek till och fascination inför naturen och allt som lever, kryper, flaxar, växer - och dör.

Intresserade barn spanar in snäckor och en pinn-dinosaurie.

Nu ska det visst vara en radda skolvisningar som Jessika kommer att hålla i. Lyckos de barnen.

Om de stackars koltrastarna som frös ihjäl …

Annars kan man gå dit på egen hand och titta. Missa inte berättelserna som sitter på väggen! Ett annat gott råd är att stoppa en platspåse i fickan så man kan gå raka vägen ut i skogen efteråt och genast påbörja sin egen samling!

Jag har varit i Umeå några dagar.  Måste bara dela med mig av den här coola draken nere vid älven.

Och från andra hållet, solbelyst …

Längs hela ryggen löpte en rutschkana i blankaste is. Svoosch!

Och tack alla hundägare som hade respekterat skylten där man ombads att inte låta sina hundar … ja, ni fattar …

Snyggt!

Det är ett nytt år nu, nämligen kaninens. I Kina har de bränt av fyrverkerier för miljoner och festat runt och spelat mah jong och umgåtts och … ätit jiaozi. Kärt barn har många namn. I väst kallas de ofta ”dumplings”, dvs degknyten. Men egentligen är det inte svårare att säga jiaozi, det är bara att vi är ovana vid att tolka stavningen.
Men prova att säg ”djao-zhö”. Inte svårare än ”dam-plingz”. Eller?

Det är traditionell kinesisk mat, från norr till söder, med lite variation på tillagning och innehåll, men att de ska ätas runt nyår lär ha med önskan om ekonomisk välfärd att göra. Halvmåneformade som de är (om man får till dem så liknar de gammaldags mynt.

Jag har lagat idag. Det blev så här:

Bakning pågår …

Och så steka och bräsera …

Så nu kan jag se fram emot ekonomisk välgång resten av året?

Skönt att veta

Har besökt några skolor i hemmastaden Göteborg. Igår i Rannebergen, Angered i nordöst. Där har jag haft glädjen att få komma på besök flera gånger, och träffa alltifrån f-klasser till 5:or. Jag jobbar på olika sätt med de olika åldersgrupperna förstås, men jobbar gör vi allt. Ibland kallas det skrivarverkstad, men då brukar jag ändå säga att det är lika mycket hitta-på-verkstad och tänkar-verkstad, eftersom ”skrivandet” handlar om så mycket mer än att sätta pennan mot papperet.

Idag var det de västra stadsdelarna som gällde, närmare bestämt Askim. Fångade lite beslutsam arbetslust hos 2-3:orna:

Den ena gruppen hittade på om en liten häxa som bodde i en grotta, tillsammans med sin katt som hette Råtta (!)

Ensamhet visade sig vara temat, och det trodde jag det skulle bli i den andra gruppen också, vars huvudperson var ett ovanligt hårigt litet troll. Men där handlade det om ilska minsann. Tre gubbar i orangefärgade kläder kom för att hugga ner skogen och bygga höghus – men se de hade inte räknat med trollet!

Det är ett riktigt äventyr att jobba med muntliga berättarverkstäder. Jag vet aldrig vart handlingen ska ta vägen när vi väl har satt igång, men starka känslor blir det alltid. Få se nu:

rädsla
ensamhet
ilska

…. det är nog topp-tre när eleverna bestämmer handlingen.
Tänkvärt.

Detta hittade jag på en vägg i en skola där ngn saxat och satt upp:

”Eleverna i en lågstadieklass hade fått i uppgift att rita en bild av sin mamma eller pappa på jobbet.”

”Efter att den lilla flickan hade tagit med och visat teckningen hemma återvände hon till skolan nästa dag med en lapp till klassläraren från mamman:

Jag vill gärna klargöra ett par saker angående min dotters konstverk. Detta är INTE en bild på mig när jag utför något slags stångdans på en strippklubb. Jag arbetar i en järnaffär och jag hade berättat för min dotter hur mycket pengar vi hade tjänat efter det senaste snöovädret. Bilden föreställer mig när jag säljer en snöskyffel.”

Skulle tillbringa tre dagar i Jönköping. Närmare bestämt på Torpaskolan där jag skulle hitta på sagor tillsammans med ettor och tvåor och skoja fram kunskap om skrivande och om deckargenren med treorna. Dessutom skulle jag ”work-shoppa” med lärarna en eftermiddag.

Tåget gick tidigt från Göteborg. Insåg först efteråt hur småtrött och virrig jag måste ha varit, när jag upptäckte att jag glömt mappen med lärarnas material på tåget!

Inte så lysande. Men vad gör man? Jobbar på med ettorna och tänker att man får klara sig utan det där materialet. Då ringer det från expeditionen, och meddelas att en dansk affärskvinna tagit taxi (!) till skolan med mappen som hon hittat!

Tack, Margrit! För så hette min danska ängel!

Ingen bild på henne, men däremot ett par illustratörer i årskurs 1 med halvfärdiga monsterbilder:

Med treorna körde jag påhittarexperiment som ledde till en hel del skratt och var sin påbörjad klassdeckare. Jönköpingsposten var där och dokumenterade och skrev. Jättebra, tycker jag. Så viktigt är det som barnen gör i skolan att man behöver skriva om det i tidningen ibland!

Jag lyckades fånga fotografen, jag! Robert Eriksson heter han. På bilden syns också Carina Norrby, lärarbibliotekarie, och journalisten Mikael Evard.

En annan dag ska jag berätta varför jag fick ett så gott skratt inne på personaltoan!

Vet inte hur konstigt det här låter, men jag gillar att skotta. Faktiskt! Särskilt när snön är luftig och fin förstås. Inte vet jag om det märktes när jag växte upp. Har en känsla av att jag fick tjatas ut ur huset för att greppa snöskoveln när det begav sig i snöiga Västerbotten & jag hade uppnått skottarålder, så där någon gång i mitten på 70-talet. Men nu, 35 år senare, i snöiga Västra Frölunda får jag liksom användning för de där Västerbottens-generna.

Undrar om jag ska ta cykeln till affären?

Nej, det är nog lite svårt att ta sig fram. Det får nog bli bilen?

Eller, finns det något annat sätt …?

Dagens gåta: Vad är det som är vitt, knarrar när man går på det och smakar fjällbäck om det får smälta på tungan?

Första blogginlägget 2011 får bli en tillbakablick på de sista dagarna i december. Nu är det nytt år och färre minusgrader. Härligt! Julgranen står fortfarande i vardagsrummet och barrar. Vi har en snögubbe på balkongen. Han såg ut så här strax före jul:

”Här står man … ute i kylan, med lång näsa …”

Men nu har Gubben krympt ihop och tappat både näsa och ögon. Håret blåste iväg på nyårsafton. Han är en skugga av sitt forna jag helt enkelt.

Strax före jul var det julfrukost med signering på finfina bokhandeln Bokskåpet. Jag och Sara Gimbergsson var där och mumsade vörtbröd och skrev hälsningar i böcker.

En spontan sagostund blev det också:

Men nu har mörkret lättat. Det är ljust som en marsdag i Västerbotten och Tomten gav mig en ny dator. Tack!