Att berätta i bild och text

Publicerat den 15 mars 2010 kl.8:00

”Skriv för barn och ungdom” heter en av Skrivarakademins kurser här i Göteborg, och jag har glädjen att få vara kursledare där, men ikväll är det gästlärare som gäller.

Sara Gimbergsson träffar deltagarna på grundkursen och berättar om sitt arbete som illustratör och författare, och om bilderbokens speciella krav och möjligheter.

Så här ser ett av Saras senaste omslag ut:

uno
”Uno i mammas mage” – en läsa många-många-gånger-bok.

Det är du och Lennart Nilsson, Sara!

Mer om Sara Gimbergsson kan du läsa på hennes hemsida.

Etiketter:

Konstig skrivare

Publicerat den 12 mars 2010 kl.13:29

Veckorna bara rasslar på. Önskar det gick lika fort med islossningen.

I söndags åkte jag med en väninna och tre barn till Mölndals Museum. Fint ställe! Vårt mål var Barbieutställningen, och den var rolig och tänkvärd.

Men bäst av allt var Öppet magasin. Där finns hyllor och åter hyllor med föremål som man FÅR pilla på och kläder som man FÅR prova. Där finns ett gammalt kök med broderade hyllkantsremsor (se där ett sällan använt ord) och en TV-monitor i skafferiet som sänder Humle och Dumle.

Sedan hittade barnen den här och sa: Mamma! Vad är det här för konstig skrivare?

skrivmaskin

De provskrev förstås. De första, fjäderlätta tangentbordstryckningarna lyfte knappt typarmarna(?) från sitt lilla bokstavsbo. Då smällde de på med kraft, skrev sina namn och gav mig sedan en undrande blick:
Hur byter man rad?

Telefonen med snurrskiva väckte också funderingar.  Deras förstås, men även mina:
Min barndom står på museum …

Etiketter:

Picasso i Karlsborg

Publicerat den 10 mars 2010 kl.20:47

Skola med egen strand! Det har de faktiskt i Karlsborg. Strandskolan heter den, så passande. En massa jättetrevliga elever har jag träffat där idag: 4:or, 5:or och 6:or. De enda jag lyckades fånga på bild var de här:

picasso_i_karlsborg

Inte visste jag att Picasso var från Karlsborg!
(Möjligen har det något att göra med att ett gäng elever i just den här klassen hade läst ”Falska ansikten”)

Etiketter:

Om skrivande – och om högläsning

Publicerat den 9 mars 2010 kl.19:28

Här är några av deltagarna i vårens kurs ”Skriv för barn och ungdom”, djupt försjunkna i en skrivuppgift. Rasp, rasp, tänk, tänk, skriv, skriv …

skrivarakademin1

Det är både kul och givande att vara kursledare. Jag tvingas formulera insikter, och gör ännu fler när jag ska formulera dem. Så finurligt!

Igår på rasten pratade vi om högläsningsböcker. Varför finns det så få för mellanåldern? Vart man ser är det massor med läsa-lätt och läsa-själv. Det rapporterar också Svenska barnboksinstitutet (Sbi) i sin bokprovning i år. Inget ont i det. Jag lånar och köper gärna bra läsa-själv-böcker till mina barn.

Men var är högläsningsböckerna?
Har jag rätt i att de är ganska få? Och vad beror det i så fall på?
Kommentera! Hjälp mig att fundera!

Etiketter: ,

Snäll och stark

Publicerat den 8 mars 2010 kl.14:50

Det är 8:e mars idag.

Vissa saker blir så uppenbara när man försöker förklara för barn. Absurditeter som kan gömmas i långa teoretiska resonemang uppenbaras när man skalar bort tramset för att komma till kärnan. Imorse ville jag berätta för mina döttrar (7 och 10) hur det kan komma sig att vi firar en dag som kallas internationella kvinnodagen.

”Jo, för 100 år sedan så fick kvinnorna i Sverige inte rösta”, börjar jag.
De tittar på mig med en blick som om jag hade påstått att jorden är platt.

Tänk att det fanns en tid när jorden ansågs vara platt.
Tänk att det fanns en tid när kvinnor inte fick rösta.
Tänk att det finns människor som tror att den sneda könsfördelningen i t.ex. bolagsstyrelser beror enbart på kompetens …

Dagens boktips:

þÿ
”Snäll” av Gro Dahle och Svein Nyhus.
Om Lussi som är så välanpassad att hon försvinner in i väggen. Läs den!

tusen_gånger
”Tusen gånger starkare” av Christina Herrström.
Läs den också. Särskilt vuxna som har skolbarn måste läsa den. Lova!

Etiketter: , ,

Tio kvinnor och en roman

Publicerat den 8 mars 2010 kl.9:38

Åh, vad jag gillar min bokcirkel!

I fredags träffades vi hemma hos Karin efter att ha läst Sara Stridsbergs ”Drömfakulteten”. Alla hade valt ut ett citat, vilket som helst, av vilken anledning som helst – vackert, förbryllande, meningsbärande – och så läste vi upp och pratade.

Vi liksom söker oss fram genom texten med hjälp av citaten. Det blir ett pussel av associationer, tankar och åsikter. Funderingar väcks och växer och rätt vad det är hör man sig själv säga något alldeles nytänkt.

Alla gjorde tummen upp för Stridsbergs roman, samtidigt som vi hade spännande diskussioner om samhällsstruktur, individualitet, galenskap, kvinnorörelsens historia och framtid. Tänker inte ens försöka sammanfatta. Det får bli ett av citaten:

Lena_o_Annette
Lena och Annette bläddrar efter citat

”COSMO: Kvinnors uppgift är att forska och upptäcka världen, att lösa problem och uppfinna och skoja och göra musik, att skapa en magisk värld.” (sid 304)

Att vi dessutom äter gott är förstås en bonus. (Tack Karin!)

Ett annat citat, som jag inte hittar i skrivande stund, handlade om att ”fortsätta fucka upp”. Med anledning av det funderar jag på om det är mest passande att visa vilken fin efterrätt Karin hade gjort, eller vad vi gjorde med den …

Kakan_före
Före …

Kakan_efter
Efter …

Etiketter:

En riktig surdeg

Publicerat den 5 mars 2010 kl.14:51

Vi har en speciell kaka här hemma sedan igår. Han heter Herman. Hans far är en riktig surdeg och heter också Herman. Herman kaka är jättegod.

herman

Vi fick en klick Herman surdeg av en kompis till äldsta dottern. Han stod sedan på diskbänken och jäste i 10 dagar. Förutsatt att vi matade honom med socker. Herman är ett riktigt matvrak.

På tionde dagen ska man ta en del av Herman och baka kakan Herman. Resten av Herman delas upp i jäsande blobbar som man ger vidare till andra kamrater. På så sätt är Herman ett kedjebrev. (Men försök för all del inte hälla honom i ett kuvert. Det skulle bli sååå kladdigt.)

Annars undviker jag kedjebrev. Men här kom Herman – utan vidhängande förbannelse, med bara godhet!

Jag kommer att tänka på den amerikanska filmen ”Pay it forward” (tror den hette ”Skicka vidare” på svenska). Såg den på ett plan en gång – lättviktig snyftare om hur världen blir ett bättre ställe om alla gör något gott, typ som ett kedjebrev. Trots att jag borde glömt filmen i samma stund som eftertexterna rullade så har jag visst inte gjort det. Eftersom minnet dök upp i samband med Herman.

Tänk om det funkar?
Om jag gör något gott och osjälviskt för x personer de närmaste dagarna, och de gör samma sak för lika många andra , och så vidare. Vad tror ni?

Känner på mig att det måste vara snällheter som man inte skulle ha gjort ändå … till någon som inte förväntar sig det. Eller?

Jag skulle kunna …
springa ikapp brevbäraren och säg tack för att hon har burit ut posten i snökaoset?
hänga grannens tvätt?
… eller kanske …
jag funderar vidare …

God helg!

Aj! Varning!

Publicerat den 3 mars 2010 kl.13:39

Ja, visst gör det ont när isen spricker
när isgatan rämnar av tyngden,
när ryggsäcken spräckes
av mig uppe på,
när svanskotan splittras i två, närapå

Ja, visst gör det ont när isen spricker
men våren är härlig ändå!

isen_spricker

Varning! Gå försiktigt utanför vårt hus!

Etiketter: ,

Lager på lager

Publicerat den 2 mars 2010 kl.11:17

Jag tycker det här är så fint! Bo R Holmbergs och Katarina Strömgårds grafiska ungdomsroman ”Eddie Bolander & jag”, om killen som sitter på glasverandan hemma i Ö-vik när telefonen ringer. Det är hans pappa, Eddie, som han inte sett på 8 år:

eddie_b_uppslag

Och så är Katarina Strömgårds fina bilder där och visar på ett sätt som ord inte kan hur 10-åringen inne i honom finns där samtidigt. Den han var när farsan stack.

Det är liksom stream-of-consciuosness i lager på lager: Ord och bild. Bild och bild.

Nu har jag fått en påminnelse från biblioteket att jag måste lämna tillbaka ”Eddie Bolander”. Okej, då …

Förresten – hur ska man bära sig åt för att få vuxna att läsa vissa böcker som står på ungdomshyllan? Eller bland bilderböckerna? Eller på barnavdelningen?

Etiketter: ,

Gråtböcker

Publicerat den 1 mars 2010 kl.15:17

Jag hakar genast på Eva Swedenmarks bloggfråga om vilka böcker som får mig att gråta.
Ja, en massa egentligen. De flesta kvällar ligger jag väl och torkar en liten tår ur ögonvrån, inte alltid för att det är sorgligt. Ibland bara för att något är på pricken fångat. Eller för att trötta ögon tåras?

Men här är ett par riktiga hulkare:

gråtböcker

Längst ner ”Edward Tulanes fantastiska resa” av Kate Di Camillo. Läste slutet högt för barnen på en strand i Danmark.
Och de ba: ”Va äre, mamma? Läs!”
Och jag ba snyft-snyft.´

Än värre var det med ”Vägen”/”The Road” av Cormac McCarthy. Jag hickade mig igenom sista kapitlet och låste sedan in mig på toa och grät ut. Hjälp! En av decenniets läsupplevelser. Skaffade den genast på både svenska och engelska för att njuta dubbelt.

Vill inte se filmen – vill ha mina inre bilder i fred!

Någon som tagit risken???

Etiketter: ,