Varning för tuggummi

Publicerat den 18 maj 2010 kl.10:43

Varför man inte ska slänga tuggummi på gatan:

skydda_aelvorna_1

(Berlin 14 maj 2010)

Etiketter:

Paus i Berlin

Publicerat den 17 maj 2010 kl.8:19

Det är inte långt, inte långt alls.
På en flygtimme är man i Berlin.

Det var jag och två väninnor i tre dagar – en paus mitt i vårruset då både ditten och datten ska hinnas klart. Då är det välgörande för både kropp och själ med en paus. Och gärna i Berlin!

cykel_Berlin_2

Inte för att vi satt stilla på en uteservering och såg Spree rinna förbi, det var det för kallt för. Men vi

cyklade i Tiergarten
åt currywurst
köpte en hatt
cyklade längs Unter den Linden
tittade på Frida Kahlo-utställning (länk)
åkte U-bahn
frös i Prenzlauerberg
avnjöt kalbsleber, bier, käsetarte
hittade Das Neue Museum (länk)
beundrade Nefertiti
kollade in muren, Kreuzberg, Literaturhaus …

Skulle jag ta en karta över Berlin och rita in vår väg kors och tvärs genom staden skulle det bli många snirkliga, vackra linjer. Jag skulle välja en röd penna. Och det strecket skulle samtidigt vara ett slags bild av samtalet, pratet, funderingarna som hinner röra sig mellan privat och politiskt, mellan mat- och reseminnen, inte så sällan pekandes på kartan och diskuterandes hit eller dit?

Vi hann även träffa Barnboksnätskollegan Andrea Räder som bor delar av året i Berlin. Lyckosten! Den här veckan är det förresten Andrea som bloggar för BBN. Missa inte!

Avslutar med en bild på Berlins vackraste kvinna och en liten, mysig gubbe:

Nef_o_Blund

Etiketter:

Underbara undergångar

Publicerat den 10 maj 2010 kl.22:30

Lyrans Noblesser efterfrågar en tema-trio som verkar som gjord för mig: Dystopier!

Det är något speciellt med undergångsskildringar. Här kommer mina tre favoriter:

1. Vägen av Cormac McCarthy. Jag bloggade om den för några veckor sedan – då på temat ”gråtböcker”. Som postapokalyptisk skildring är den svårslagen. Så skrämmande, så vacker, och kanske den dystopi som för min del framkallar allra mest kärlek till allt som finns som är vackert och skört och oersättligt.

2. Oryx och Crake av Margaret Atwood. Den här läste jag först på engelska, och har nu nyköpt i svensk pocketversion. Förstameningarna är sådana där som man (jag) blir smått  avundsjuk på:
”Snöman vaknar i gryningen. Han ligger orörlig, lyssnar till tidvattnet som är på väg in, våg efter våg skvalpar över de olika barriärerna, sch-sch, sch-sch, rytmiskt som hjärtslag. Han skulle så gärna vilja tro att han fortfarande sover.”

3. Någon novell av Ray Bradbury. Kanske ”The last night of the world” ur novellsamlingen ”The Illustrated Man”.

dystopier

Hur kan man älska undergångsskildringar? Jag gör det. Vad säger det om mig?

Etiketter:

Smussla med böcker

Publicerat den 5 maj 2010 kl.11:09

Det damp ner ett roligt förslag i cyberspace: Ge bort en bok till någon du inte känner på Världsbokdagen.

Jag älskar sådant. Klart jag ville vara med! Man skulle ta en bok som man läst och gillat ur sin bokhylla, skriva på försättsbladet något i stil med: Varsågod på Världsbokdagen. Jag gillade den här boken. Behåll den, läs den, skänk den vidare.

Och sedan kom det roligaste av allt – att lämna den på någon allmän plats där den kunde hittas av någon annan: en buss, ett café, ett väntrum … Jag kände mig som en hemlig agent på hemligt boksmugglingsuppdrag. Nästan i alla fall.

Den 23 april, Världsbokdagen, var jag på skolbesök i Lund. Jag valde att lämna boken inne på personaltoaletten. Och här är bildbeviset:

ge_bort_bok

Geografi för förvirrad författare

Publicerat den 30 april 2010 kl.9:43

Hallonbergen_talt

Tältet, skinnpuffarna och mattorna som pryder barnavdelningen i Hallonbergens sprillans nya bibliotek ser ut som tagna ur Tusen och en natt. Jag var på det här alldeles nyöppnade biblioteket i två dagar (27-28/4) och träffade treor, fyror och femmor från några skolor i närheten. Skolbibliotekarierna Mie Björkman och Sara Lindwall var det som hade bjudit in. Tack! Det var jättekul att träffa alla frågvisa och påhittiga elever i Hallonbergen. (Fler bilder från det snygga biblioteket finns på den här inredningsbloggen.)

Hallonbergen_skylt

Första gången jag hörde talas om Hallonbergen var jag nog i 12-13-årsåldern och hälsade på min kusin i Järfälla. Vi åkte bil en dag och passerade orten med det fantasieggande namnet. Det låter ju faktiskt som något Astrid Lindgren kunde ha hittat på: Körsbärsdalen, Hallonbergen …

Efter två dagar i stockholmsförorten tog jag tåget en timme söderut och hamnade i Oxelösund. Torsdagen den 29/4 träffade jag glada och nyfikna elever från 3:an till 6:an på  Peterslundsskolan.

Oxelösund_2

Här visar jag manus för treorna. Vi pratade också om debutboken Fågeltjuvarna som de höll på att läsa. Den satt jag ju faktiskt och skrev i en sommarstuga strax utanför Oxelösund!

Jag måste erkänna att jag aldrig var särskilt bra på Sveriges geografi när jag gick i skolan. Jag bodde i Umeå och tyckte att södra Sverige (dvs allt söder om Umeå!) verkade krylla av städer, sjöar och pluttiga små landskap. Nu får jag tack och lov en väldigt praktiskt lektion i geografi genom att resa runt och besöka skolor och bibliotek. Bara i april har jag rest från Lund i söder till Körsbärsdalen i norr … eller var det från öknen i Tusen och en natt till havsviken med örnarnas skär …?

Ja, nu är jag i alla fall hemma i Västra Frölunda. Och samtidigt på väg genom en snårig skog. Nu väntar en skrivperiod, och att söka sig fram genom en historia, hitta formuleringarna och bana sig väg framåt, det känns så – som att böka upp en stig i en okänd skog. Jag har varit i andra skogar förut, men aldrig i den här.

Etiketter: ,

Om högläsning och lycka

Publicerat den 26 april 2010 kl.9:07

Hela förra veckan bloggade jag för BarnBoksNätets räkning. BBN är ett nätverk som samlar barn- och ungdomsboksförfattare och illustratörer i västsverige. Nu har vi börjat blogga, gemensamt, fast en vecka var. Vi hoppas det blir omväxlande, underhållande och allvarligt i en bra blandning. Ta en titt och tipsa andra som du tror kan vara intresserade av att läsa om författarnas och illustratörernas syn på sitt arbete: BarnBoksNätets blogg

Jag använde min sista dag på BBN:s blogg (söndag 25 april) till att blogga om högläsning – min kära käpphäst. Här kommer den texten i repris:

Kritikern Pia Huss pratade i svt:s debatt om att den censur och änglighet som det talas om i barnbokskretsar  just nu är ett ”bråttomproblem”, i alla fall delvis. Att vi vuxna är så fokuserade på att klara av godnattsagan snabbt att vi undviker böcker med svåra ämnen som kräver samtal och funderingar. Jag tror att hon har rätt och jag befarar att högläsningen riskerar att åka ut med samma badvatten.

Kan barnen läsa själva så ”frigörs ju tid till annat”. Och finns det möjligen en liknande stress i skolan? Att det är så många ämnen som ska hinnas med, att högläsning – som ju tar tid – får stryka på foten?

För det tar tid att läsa högt. Både själva läsningen, men också pratet som hör till: Funderingar kring berättelsen, associationer till egna erfarenheter och undringar. Därför passar högläsning dåligt in i bråttomsamhället.

Om det är sant så riskerar många barn att gå miste både om komplexa berättelser och de samtal och den gemenskap som föds ur högläsningssituationen.

hoglasning_1

Så deprimerande!
Men sedan tänker jag att det ju finns en massa motrörelser till det uppskruvade tempot i samhället: yoga, slow food, medveten närvaro, meditation.

Kanske är det så man ska ”sälja in” högläsning:
Så blir du lycklig – läs högt för dina barn!

Etiketter:

Grönt är skönt

Publicerat den 24 april 2010 kl.8:56

Jag avslutade arbetsveckan med två dagars skolbesök i Lund. I torsdags träffade jag treor, fyror och femmor på Hubertusgårdens skola.

lund_1

Till Lund åker man lämpligen tåg. Det är nog mitt favoritfärdsätt, och på vägen till Lund hade jag en underbar upplevelse. Först åt jag frukost och läste lite, sedan slumrade jag till en stund, och när jag slog upp ögonen en halvtimme före Lund var det som en glädjechock:
Grönt på fälten utanför, och se – träden skimrade ju också!

lund_2

Det är samma lyckorus varje år när allt det gröna börjar krypa fram och upp ur mark och på träd. Det händer något i hjärnan. Endorfiner antagligen. Grönt ÄR skönt!

På fredagen besökte jag Gunnesboskolan där de hade stor bokmässa med anledning av Världsbokdagen. Alla klasser, från F till 9, möter denna dag en författare vars böcker de har läst och utforskat. Förutom jag var Stefan Casta, Torsten Bengtsson, Johan Unenge, Per Brinkemo och Wilhelm Agrell på plats. I matsalen hände elevteckningar och collage och ett bildspel rullade hela tiden på en vägg. En riktig festdag för böcker och berättelser!

klass_lund

När jag på fredag eftermiddag tog tåget norrut, hem till Göteborg igen, så hade grönskan spridit sig. Nu går det med raketfart.

Välkommen vår!

Etiketter: ,

Vad finns under sängen?

Publicerat den 21 april 2010 kl.19:04

Idag har jag tillbringat dagen på Montessoriskolan i Kullavik,
träffat 1:or – 5:or.
I en klass kom vi fram till den här listan:

Saker som eventuellt kan finnas under sängen:
Krokodiler
Monster
Spindlar
Djävlar
Små djävlar
Spöken
Gröna händer
Röda ögon
Leoparder
En yxa
Skelett
Igelkottar och läskiga katter

Ett säkert kort, om man ändå måste gå upp, är att ta ett riktigt stort hopp och sedan springa!

Som avslutning blev det en snabb-påhittad saga om ”Det mörkrädda monstret”.

I de andra klasserna pratade vi mer om hur man skriver spännande och hur man kan bygga upp en deckare. Författare och illustratörer var de redan, allihopa. Här är två av dem:

författare_kullavik

Etiketter: ,

Läslust i Borås och världen

Publicerat den 20 april 2010 kl.18:52

Igår, måndag, träffade jag 3:or och 5:or på Kilskolan i Sparsör. De har läslustvecka den här veckan, precis som alla skolor i Borås kommun.

Kilskolan_1
Två killar med massor av idéer som de passade på att peppra mig med under lunchen!

Det är ju Världsbokdagen på fredag – ”hela världens festdag för firandet av böcker, författare och läsning, samt värnandet av upphovsrätten och människors tillgång till fri information” – allt enligt svenska Unescorådet.

En av Kilskolans aktiviteter är en läsutmaning, som innebär att eleverna för protokoll över hur många minuter de läser och så läggs allas lästider ihop. Läser de sammanlagt ett visst antal timmar under en viss period så väntar en belöning.

”Vi tycker det är bättre att räkna antalet minuter än sidor”, berättade en av pedagogerna, Annika Hagberg. ”Då är det ingen nackdel att läsa långsamt.”

Professor Bodil Jönsson betonar också det där med tid när hon pratar om litteraturens ställning i det nya mediesamhället: ”Det tar tid att läsa bra böcker. Det måste få ta tid att läsa bra böcker”, säger hon och lägger till att eftersom ett människoliv faktiskt är ganska kort är det viktigt ”med alla dessa gestalter som man träffar i skönlitteraturen, och som man kan lära så mycket av.”
(Tidskriften Framsidan 2/2010)

Kilskolan och Bodil Jönsson – ni äger!

Kilskolan_2

Etiketter:

Fågelfantasier och små katter

Publicerat den 17 april 2010 kl.17:15

Igår, fredag, åkte jag till Kungälvs Montessoriskola för tredje gången. Två berättarverkstäder skulle jag hinna med före lunch.

Jag har upptäckt hur mycket uppvärmningen och förpratet betyder. Dels är ju jag en gäst i gruppen som behöver snacka lite, få kontakt och skapa en stämning där vi kommer igång med associationer och infall, dels vill jag öppna upp en arena av tankar och ord ur vilken jag kan plocka en idé att bygga vår saga runt.

I den ena gruppen inledde vi med fågelprat. Jag hade förväntat mig måsar och sparvar, men de gav mig papegojor och påfåglar. Det ledde till sagan om fågeln som låg i ett bo av svarta och gröna fjädrar, åt maskar och hade det skönt, ända tills vargarna kom … Tre bruna och en som var röd och blå – vargarnas kung.

den_bla_och_roda_vargen
Illustratör i arbete

I den andra gruppen inledde vi med att prata om ljud man kan höra när man kommer ut på morgonen: Trafikbuller och tut, fågelkvitter och vinden som susar och så plötsligt en katt som jamar. Den katten pratade vi närmare om och barnen bestämde att den satt på en sten ute i vattnet.
Ute i vattnet? Okej, då fick vi ju göra en saga om hur den hamnade där, och hur den så småningom blev räddad.

katten_pa_stenen
”Det började regna. Stora, tunga regndroppar föll över katten på stenen, och den blev både kall och blöt. På stranden stod hunden och skällde.”

Och tänk – det finns hur många berättelser som helst!

Etiketter: ,