Jag har startat upp skrivar- och berättarverkstad på två grannskolor i Vårgårda, så jag ska få köra samma väg två gånger till under februari och mars.

En kille med fin t-shirt fångade jag på bild:

Olika intressen samsas fint: Kajsa och hårdrockarna Kiss.

I köket har jag ställt de obligatoriska januaritulpanerna. Men i vardagsrummet tronar fortfarande julgranen. Den barrar knappt.

Det är varmt och gott bland bullarna,
bland gula saffranskullarna!

Först i bildkavalkaden vinkar Brastads nya Bibbla-gubbe. Sedan några unga illustratörers verk.

Välkommen till biblioteket!

”Han hade ljust hår och eftersom han var ett troll hade han svans.”

Vem är det som gömmer sigunder sängen?

”Pojken blev så rädd att han kröp in under sängen. Sedan såg han ett par röda skor som klev in i rummet.”

 Se på de flygande syskonen (till höger) med sammanflätade fingrar.

Varje saga är ett äventyr. Varje äventyr är nytt.

På Ljungbyskolan i Falkenberg kommun hade jag ett sådär lite extra roligt och varierande uppdrag:
Med 3:or – 5:or körde jag mini-deckarverkstäder, med 1:or och 2:or berättarverkstäder och med lärarna en eftermiddags-workshop.

Här en fin bild från sagan som en av klasserna hittade på. Den visade sig handla om en pojke som upptäckte att han skridskor var magiska. Man kunde flyga med dem, och spela luft-hockey!

Pojken tar på sig skridskorna. Snart kommer han att upptäcka att de är magiska!

På skolans egen hemsida finns det massor av bilder. Kolla här!

Var är alla människor?

När jag hade skrivit det som blev min debutbok, ”Kajsa & fågeltjuvarna”, fick jag för första gången jobba igenom manuset med hjälp av en klok redaktör. Jag lärde mig en hel del på det, men på en punkt var vi inte riktigt överens. Det finns en scen i boken där Kajsas pappa håller på att måla huset. Väldigt nöjd med sig själv klättrar han ner för stegen … utan att se sig för, och då går det så här:

(Bild: Jens Ahlbom)

Det var någon på förlaget som tyckte det var lite överdrivet, eller om hon sa osannolikt, och kanske lite för Farbror-Melker-aktigt. Men jag ville ha med händelsen och fick som jag ville.

Ett par år senare skulle du, pappa, i verkliga livet, måla om fasaden på huset i Tavelsjö. Det hör till saken att du har ovanligt stora fötter också, så stora att du behöver köpa skor i specialbutiker. Där stod du och målade med Falu rödfärg i dina nya, vita, specialinköpta träningsskor. Och vad hände när du klättrade ner från stegen? Den som inte vet får gissa. Och man får bara en gissning. He-he!

Jag vet inte om det stämmer att verkligheten överträffar dikten, men det händer tydligen att verkligheten är precis lika osannolik och Farbror-Melker-aktig som dikten.

Kram på Fars Dag!

Var på skolbesök en heldag i värmländska Forshaga. I ett klassrum hade de tagit Halloweens skräcktematik på mycket bokstavligt allvar. Det var nästan så jag började undra om det var Fredde, Zacki och Mimmi som stod där framför mig. Eller vad tror ni??

I Forshaga …


På omslaget …

Forshaga hade förresten haft en hel vecka med författarbesök för alla kommunens skolklasser. Jag hann träffa Niklas Krog och Mårten Sandén. Titti Knutsson hade varit där också, och veckan efter lovet ska Dan Höjer dyka upp.

Om han törs …

I veckan har jag varit i Ljungby på alldeles, alldeles nybyggda Kungshögsskolan. Vacker byggnad, härliga klasser! Jag fick 110 minuter på mig i båda klasserna så vi hann både utforska deckargenrens grundkrav, skapa karaktärer, dra igång ett mysterium och dessutom göra en snabb skrivövning.

Från Ljungby gick resan vidare till Jönköping. Där gick jag på Friskis & Svettis – visst är jag duktig! (Det blir så sällan att jag vill passa på att skryta när jag lyckas med föresatserna.) Passet hette box. Det innebär boxning, två & två. Man turas om med handskar och ”mitsar” – ett slags kuddar man håller och som ens partner ska slå mot. Jag fick en boxningspartner som var hälften så gammal och dubbelt så stark. Hjälp vilka högerkrokar hon lassade in. Författararmar är inte sådär överdrivet muskulösa kan man konstatera. I alla fall inte mina.  Ett tag var det nära att rubriken på det här inlägget hade blivit ”Knockad i Jönköping” – men nej, jag stod pall hela ronden ut … menar passet. Yes!

Sedan sov jag så gott. Som knockad.

På onsdagen var det heldag i Ölmstad. Träffade 2:or – 6:or och avslutade med en workshop för lärarna. Några av dem såg så här glada ut:

Hur lång är en långtradare egentligen?

Och jag var också glad när jag åkte hem på kvällen. Man blir det av att träffa engagerade lärare och påhittiga elever.
Men på hemresan var det ingen utsikt längre, bara mörker och regndis.
Imorgon blir det Forshaga, norr om Karlstad.