Djur jag mött

Ja, inte är jag någon flitig bloggare just nu inte. Inte här på min egen blogg i alla fall.

Men förra veckan (22-26 april) bloggade jag på Rabén & Sjögrenbloggen. Och den här veckan (29/4 – 4/5) bloggar jag på BarnBoksNätets blogg.

Här tänker jag bara lägga upp lite bilder på temat: Djur jag mött. Håll till godo.

1. Varg. Jag mötte den nästan. Den gick förbi utanför på gatan. Det är sant. Grannen såg den. Själv satt jag och tittade på På spåret …

2. Koltrast. Jag gav honom äpple. Det gillade han.

3. Ripor? Mård? Habitat: Emmaboda. Jag tycker jag stöter på uppstoppade djur vart jag går numera …

4. Ren. Vad var det jag sa? Uppstoppad. Den här står på Umeå flygplats och tittar på bagagebandet, timme efter timme, dag efter dag. Vilket öde.

5. Val. Närmare bestämt pilotval. Okej, det här är vad vi i min ursprungsfamilj brukar kalla ”ett björnfoto”. Ni vet när man går i spinn på t.ex. Skansen och plåtar tjugofem bilder på björnarna och så kommer man hem och det ser bara ut som … ja, bruna pälshögar. Men de här valarna alltså … de var på riktigt och i frihet och de låg där i vattenytan och blåste luft. Snarkade de?

6. XXX Nej, det här ha jag inte mött i verkligheten. Bara i fantasin. Men det var läskigt nog. I en bokhandel nära dig sedan tio dagar tilbaka.

Jomenvisst! Luleå, närmare bestämt. Och zoomar vi in ännu mer hamnar vi på Ormbergsskolan, en kvart från city, ett stenkast från friluftsområdet Ormberget.

Här jobbar en massa entusiastiska pedagoger och sisådär 250 – 300 elever. Jag fick således en omväxlande och rolig vecka med berättarverkstäder med åk 1-3, skrivarverkstäder med åk 4-6 och en eftermiddags workshop med pedagogerna.

Här kommer en bildkavalkad:

Blå gryning. Ormbergsskolan.

Första dagen i matsalen: Palt. Västerbottning som jag är blev jag själaglad!

Work in progress 1: Ung illustratör arbetar med oljepastellkritor, vattenfärg och passion.

Work in progress 2: Ung illustratör jobbar med spännande perspektiv. Lägg märke till de stora ögonen som kikar ner genom gallerbrunnens lock.

Pedagogerna lever sig in i studierna av berättarverkstadens metodik. (Jag tror det handlar om drakar som vrålar?)

Berättarverkstads-metodiken går ut på att ledaren ställer en speciell typ av frågor och eleverna bestämmer innehållet, samt att allt flätas samman till en berättelse med både färg och djup. Undrar vem som bor i huset där mossan växer tjock på trappan? Ung illustratör visar upp sitt arbete.

Och … ja, om du var ett träd som hela ditt liv stått fastvuxet men plötsligt kom loss med rötterna tack vare en blixt som slog ner – vad skulle du göra då? Lätt – gå och bada så klart!

I en korridor stod det här skåpet. En passande illustration till det faktum att jag satt och korrekturläste manus till nästa bok på kvällarna. Inte så att jag kände mig som ett inlåst, uppstoppat djur. (Även om en lång hotellkväll med palt i magen kan ge lite den känslan …) Nej, men i ”Barnkolonin”, en skräckhistoria för ca 12-15 år som kommer i april så figurerar ett sådant här skåp. Fast med delvis andra djur i. He-he …

Ja. Vad mer? Jag åkte skidor på Ormberget en eftermiddag. Inga bildbevis, ni får tro mig på mitt ord. Jag åt årets första semla. Jag såg en fiol tillverkad av is. Jag passade på att rösta om var kommunens nyinköpta konst skulle placeras – det fanns inget som sa att man måste vara kommuninvånare. Så då avslutar vi bildkavalkaden så här:

Skäms på mig som inte antecknade konstnärens namn. (Den som vet – berätta, snälla!) Jag tycker i alla fall att den ska hänga där kommunpolitikerna ser den, så att de kommer ihåg vilka som är Luleås framtid. Så det så.

Fick ett roligt samtal från Lillevi Cederin på Rabén Agency; ”Skuggan i väggen” ska komma ut i Tyskland.
Jättekul!
Undrar vad den ska heta då? Jag konsulterade min goda vän Google Translate som föreslog ”Schatten an der Wand”

Varsågod. Här kommer färdigrimmad julvers till den som tänker ge bort ”Skuggan i väggen” i julklapp.

Den som vill ha ett signerat ex kan komma till Göteborgs bästa-bästa barn- och ungdomsbokhandel Bokskåpet nu på lördag, den 22/12 ca kl 11.00, hörnet Värmlandsgatan/Tredje Långgatan. Där finns inte bara bästa och bredaste utbudet för barn och ungdomar, utan också de kunnigaste och mest passionerade bokhandlarna!

Och nu rimmet:

Ett spöke smyger runt i huset
och lyssnar, viskar, tänder ljuset.
Välkommen in bland bladen här,
ta reda på vem skuggan är!
Svep in dig i en filt och ta en pepparkaka.
Ett äventyr i sommartid kan säkert smaka
när vintermörkret sänker sig, när snöflingorna falla.
God Jul till en som gillar kårar som är kalla!

Idag har jag ägnat nästan halva arbetstiden åt att skotta snö. En följd av att ha arbetsrum hemma kan man väl säga.

Men istället för drivsnö lägger jag in ett par bilder av ett par unga illustratörer från Munkedal, där jag var på författarbesök för ett par veckor sedan.

Ur sagan om Den sista vargen.

Kapitlets cliff hanger: Jägarna kommer!

Och för den som nu blir orolig för vargens skull: Hys icke fruktan, ty vargen är både smartare och snabbare än jägarna. Dessutom visar det sig att även om han faktiskt är den sista vargen i Sverige så finns det en vargflicka i Norge: Så det så!

Förra veckan var jag i Skellefteå. Bara ett dygn, men i alla fall. Jag hann träffa dryga 40-talet biblioteksanställda för en dag av föreläsningar med flera workhop-inslag. Det hann bli mörkt innan jag satte foten utanför konferenslokalen, granne med bibblan.

Under förmiddagspasset visade jag konkret hur man kan jobba med det jag kallar för Berättarverkstad – att skapa berättelser tillsammans med barn.

Efter lunch var det mer fokus på hur man kan locka unga till skrivande, hjälpa dem hitta sina inre bilder och ja, varför inte – göra 10-åringar medvetna om litterär gestaltning. För det kan man.

Och de var visst nöjda, eller som vissa visst säger i Västerbotten – ”He va’ int’ odumt!”
Här är några citat från utvärderingen:

”Konkret och engagerande.”
”Bra växling mellan föreläsning och workshop”
”Roliga övningar och inspirerande”

Jo men, man tackar! Jag tyckte också det var roligt.

I veckan har jag träffat en massa tredjeklassare i Munkedals kommun. Vi har pratat böcker och hittat på historier. Här kommer att par bilder:

”Där är min bild!”

Från en spökhistoria. Lägg märke till de gråtande väggarna!

Ett gäng elever ville ha autografer. Jag skrev och skrev. En elev tittade förtjust på den färdiga autograflappen och meddelade:
”Den här ska jag hänga på min vägg. Jag har massor av autografer där. Jag har Sean Banan!”
Så nu vet ni: Jag hänger med Sean Banan.

Jag var med på en spännande presentationsdag i Göteborg igår, fredag. Tack, ni intresserade publiken som lyssnade, ställde frågor och var med och kaffeminglade efteråt.
Fick frågan av ett par lärare från Backa som var där när de skulle kunna köpa ”Skuggan i väggen” igen. Den har varit slutsåld ett tag.

Men NU – nu finns det rykande färska exemplar att beställa från internetbokhandlarna. Kollade precis.
En hundring för flera timmars spännande läsning eller högläsning, någon?

PS! I första tryckningen hade det smugit sig in ett helt mystiskt S på sidan 194. Ett spökande S som varken jag eller någon annan skrivit dit. Nu har vi tagit bort det. Tror jag …
Köp den hos Bokus
eller Adlbris
eller Bokia

Eller spring till bibblan och skaffa ett låneex. Kryp sedan ner under en filt med lördagsgodiset inom räckhåll.

Trevlig lördag!

Åh, jag har det riktigt roligt i Karlskoga. Igår kväll fick jag smita in på en repetition av Hemsöborna som har premiär 17 november. Här en bild från teatern där man anar affischen genom glasblänket.

Men vad är det för ett spöke som står på en pall inne i foajén?

Och vinterns första snö, för min del, fick jag se i Granbergsdal en bit ute på landet. Titta! Det är inte mycket, men det ÄR snö:

Inte långt från Granbergsdalskolan låg den här hyttan. Inet undra på att eleverna i 5-6:an var begivna på spökhistorier …

Ja, och inne i centrala Karlskoga har jag sett självaste Alfred Nobel. Det är sant. Han satt på turistbyrån och drack kaffe. En trappa ovanför turistbyrån ligger bibblan. Där ska jag hålla skrivarkväll i eftermiddag.

I trapphuset utanför bibblan hänger ”Krickes klocka” – se länk här. Handmålade siffror, snirklig utsmyckning. Den kunde lätt ge upphov till en spännande berättelse. Tänk om det är något magiskt med den klockan, liksom. Den ser magisk ut.

Här en bild på Sylwia från Biblioteket och Eva från Kulturskolan. Tack för trevligt sällskap!!

Vad glad jag blir: ”Skuggan i väggen” ska ges ut i Danmark!
Det firar jag med en bakelse. Jag struntar i Gustav Adolf och väljer: